Visste ni att.. (AW relaterade saker)
..när vi i början av veckan gick in på ponnysanning och såg detta inlägget så utbrast vi typ: "Men det är ju Chuckis". Hahaha.
..vi var nog de mest jobbiga deltagarna på hela lägret, käftade emot hela tiden.. ehehe.
..Stefan kände igen mig och C på pricken, kunde säga saker om C som jag knappt själv kom ihåg sedan förra året. Nästan lite creepy.
..jag och Kajsa var nog de lataste av alla. Vi orkade inte ens följa med och bada med hästarna för att det var kallt. Så vi stannade hemma och sov istället.
..hästen Bianca red hette från början typ Top Ten, sedan hade AW döpt om den till något med mashmallow. Johanna kom på namnet Anders och det var vad han sedan fick heta.
..vi var nog de mest jobbiga deltagarna på hela lägret, käftade emot hela tiden.. ehehe.
..Stefan kände igen mig och C på pricken, kunde säga saker om C som jag knappt själv kom ihåg sedan förra året. Nästan lite creepy.
..jag och Kajsa var nog de lataste av alla. Vi orkade inte ens följa med och bada med hästarna för att det var kallt. Så vi stannade hemma och sov istället.
..hästen Bianca red hette från början typ Top Ten, sedan hade AW döpt om den till något med mashmallow. Johanna kom på namnet Anders och det var vad han sedan fick heta.
Chuck 2 Juli
Känns nästan tråkigt att skriva Juli, känns inte som att det ä sommarlov och i augusti börjar vi skolan igen. Jag ska försöka ta tag i varje dag hädanefter, inte bara sitta och såsa..
Jag gick i alla fall upp tidigt i morse för att hinna över till stallet. Chuck fick gå ett pass som igår ungefär, mestadels skritt, lite trav och lite galopp. Lyckades trava ver några bommar som låg framme, gick över förväntan. Det är ju inte något tänk på att han ska gå i form utan bara att han ska få röra på sig. Han funkade helt okej, stark som sjutton på hacket men annars, ja som vanligt. Nu är jag något enormt taggad till att börja rida med bett igen, kommer bli sjukt bra när jag väl gö det.
Väskan är packad och jag håller på att fixa mig. Datorn stängs av NU så att jag inte missar tåget som går vid 13.56. 3 byten ska jag hinna med och är sedan framme i Lidköping vid 20.15. Har aldrig åkt tåg med byten själv, får se hur jag fixar det. Nej, SKA DRA NU!!
Bloggen uppdateras varje dag med roliga händelse från liiiidkööping!!
Väskan är packad och jag håller på att fixa mig. Datorn stängs av NU så att jag inte missar tåget som går vid 13.56. 3 byten ska jag hinna med och är sedan framme i Lidköping vid 20.15. Har aldrig åkt tåg med byten själv, får se hur jag fixar det. Nej, SKA DRA NU!!
Bloggen uppdateras varje dag med roliga händelse från liiiidkööping!!
Imorgon åker jag!!
Plans for today
Har börjat inse lite smått att jag faktiskt är hemma i gamla kalmar igen, det suger. Idag ska jag dock försöka hinna med så mycket som möjligt. Ska packa upp allt ur mina väskor, hann aldrig bli klar igår efter 5 timmar på akuten. Efter det ska jag och mamma sätta oss och boka tågbiljetter, imorgon åker jag!!!
Sedan bär det såklart av till Öland och Chuckis. Jag tänkte rida lite, så gott som det går. Denna veckan kommer inte vara så krävande, dels för att C ska gå på hacket och dels för mitt finger. Ändå helt okej med en lugn vecka när, han gått hårt i en vecka innan. Ons-tors-fre tar mamma hand om honom, hon rider nog en eller två dagar och en dag får han vila. Nästa vecka räknar jag med att kunna rida lite mer ordentligt.
Ikväll ska jag börja packa igen, denna gången blir det inte riktigt så mycket. Ska bli så underbart att komma bort. Fullspäckad dag helt enkelt. Idag tänkte jag även börja ladda upp lite filmer. Håll koll!
Sedan bär det såklart av till Öland och Chuckis. Jag tänkte rida lite, så gott som det går. Denna veckan kommer inte vara så krävande, dels för att C ska gå på hacket och dels för mitt finger. Ändå helt okej med en lugn vecka när, han gått hårt i en vecka innan. Ons-tors-fre tar mamma hand om honom, hon rider nog en eller två dagar och en dag får han vila. Nästa vecka räknar jag med att kunna rida lite mer ordentligt.
Ikväll ska jag börja packa igen, denna gången blir det inte riktigt så mycket. Ska bli så underbart att komma bort. Fullspäckad dag helt enkelt. Idag tänkte jag även börja ladda upp lite filmer. Håll koll!
AW
Lite info om AW för er som är intresserade.
- Alla som tar med sig egna hästar får en stor rymligt box. Tar man med två hästar får man såklart två boxar. Vissa läger räcker det med det vanliga stallet där det är fasta boxar. Är det många som ska dit, som på vårt läger fick vissa stå i mobila tävlingsstall. Man får spån så att det räcker hela veckan, vill man kan man köpa till extra.
- Det finns hagar till alla hästarna. Ibland kan man få en egen hage, annars brukar man dela på dom två och två. Då får man komma överens med den man delar när ens häst går ute och så. De får gå ute även på natten men allt sådant sköter man själv.
- Alla som tar med sig egna hästar får en stor rymligt box. Tar man med två hästar får man såklart två boxar. Vissa läger räcker det med det vanliga stallet där det är fasta boxar. Är det många som ska dit, som på vårt läger fick vissa stå i mobila tävlingsstall. Man får spån så att det räcker hela veckan, vill man kan man köpa till extra.
- Det finns hagar till alla hästarna. Ibland kan man få en egen hage, annars brukar man dela på dom två och två. Då får man komma överens med den man delar när ens häst går ute och så. De får gå ute även på natten men allt sådant sköter man själv.
- Det är två pass varje dag förutom dag 1 då man kommer runt 2. Det är oftast ett dressyr/markarbetspass på förmiddagen och hoppning på eftermiddagen. En dag är det uteritt och terränghoppning så det bli även variation. Tycker man att det blir för mycket kan man såklart hoppa över ett pass. I vissa fall kan man då låna en av AW's hästar, men detta ska man inte ta för givet.
- Jag tycker att det var lite skillnad på camp b och a. Det var större krav på camp A vilket jag tyckte var roligare. Annars är upplägget ganska lika.
Något mer ni undrar? Fråga på.
Något mer ni undrar? Fråga på.
Vart ska jag börja?
Det finns filmer, bilder, saker att berätt osv osv. Jag vet inte riktigt vart jag ska börja? Mitt liv är fullt upp just nu och jag kommer inte ha många sekunder lediga denna sommaren. Precis som jag vill ha det.
Kan börja med att säga att Lidköping blev ändrat, jag åker redan på tisdag. Sedan åker vi till Göteborg på fredag och sedan åker jag från Göteborg och hem hit. Sedan är det falsterbo veckan efter och då åker jag och mamma troligtvis ner dit bara över dagen på torsdag. Blir så jäkla mycket pengar om vi ska bo över, redan slösat hela årets inkomst på bara två veckor.
Kommer träffa Kajsa och Bianca i Lidköping, i Göteborg träffar jag troligtvis även Matilda, Kajsa, Anna och Evelina, kanske kanske Ella. Sedan i falsterbo träffar jag Matilda, bianca och Alexandra. Som det ser ut nu i alla fall! TAGGG.
Ska lista ut nu vart jag ska börja. Tror det blir bilder, är så jobbigt att skriva när man är handikappad.
Kan börja med att säga att Lidköping blev ändrat, jag åker redan på tisdag. Sedan åker vi till Göteborg på fredag och sedan åker jag från Göteborg och hem hit. Sedan är det falsterbo veckan efter och då åker jag och mamma troligtvis ner dit bara över dagen på torsdag. Blir så jäkla mycket pengar om vi ska bo över, redan slösat hela årets inkomst på bara två veckor.
Kommer träffa Kajsa och Bianca i Lidköping, i Göteborg träffar jag troligtvis även Matilda, Kajsa, Anna och Evelina, kanske kanske Ella. Sedan i falsterbo träffar jag Matilda, bianca och Alexandra. Som det ser ut nu i alla fall! TAGGG.
Ska lista ut nu vart jag ska börja. Tror det blir bilder, är så jobbigt att skriva när man är handikappad.
Min och C's historia del 1&2 (fortsättning)
Jag fick alltså detta som önskemål att skriva om min och C's historia och jag vill tacka dig! För det var en rejäl chock för mig att faktiskt gå igenom det på detta sätt. Jag tänker ofta tillbaka på våra prestationer, men detta var annorlunda.
Jag har verkligen glömt bort vilken resa vi har gjort. Vilken (förlåt ordvalet) förjävla resa vi gjort. För det är verkligen vad vi har gjort. Jag vill alltid gömma undan sanningen för er. Jag får ofta creed för att jag är så ärlig och skriver ut när det går dåligt men jag försöker ändå alltid gömma undan hur svår Chuck är. Jag har alltid tänkt att om jag säger att han är svår kommer folk tro att jag vill skryta och låta duktigare än jag är.
Men jag måste säga att jag tror inte någon förstår hur han är att rida. Får ofta höra att han ser stark ut, ser svår ut. Men jag tror inte dessa personer förstår. Han är ett helvete ibland, JA det är han. Jag har sett MÅNGA hästar och ponnyer i mitt liv, jag vet att många tror jag överdriver och att jag inte alls vet vad en svår ponny är. Men tro mig, jag har aldrig någonsin sett/suttit på en svårare häst.
Rent ridmässigt, ja. Klart finns det svårare att rida. Men Chuck är en ny häst varje dag. Det händer en gång på miljonen att han är densamma två dagar i rad. Man känner ALDRIG igen sig när man sätter sig på honom. Man måste rida på ett nytt sätt varje dag. Eftersom han är en så humörstark ponny. Han har humör som ett sto och vill han inte, då vill han inte. Han är rädd för ALLT och behöver mycket tillit till ryttaren. Han säger ifrån direkt om minsta lilla är fel. Han gör inte minsta lilla sandkorn av sig själv. Många av er tror nog att han hoppar hela tiden. Skulle jag släppa benen skulle han stanna på alla hinder. Det är så mcyket ni inte kan se, som ni inte kan ana. Jag gömmer detta för er och på sätt glömmer jag själv bort vad vi faktiskt gjort tillsammans.
Jag kommer tacka denna ponnyn så otroligt mycket i framtiden, han har gjort mig till en bra ryttare. För även om det kan se dåligt ut så går det bra. Det är så det är med C. Shit, jag kan inte förklara. Ville bara få det ur mig. Släng på kommentarer om det ena och andra nu. Men innerst inne vet jag, bara JAG.
Inga resultat eller prestationer kommer någonsin kunna mätas med någon annan. Jag kommer aldrig någonsin kunna jämföra mig rättvist med andra ryttare. Vi startar utifrån olika perspektiv. Istället för att nå mina mål kanske jag åtminstonde lärt mig en del på vägen.
Så galet flummigt inlägg. Ville bara säga, att ibland glömmer jag bort vad det är för ponny jag sitter på.
WE MADE IT ALL THIS WAY
Den dagen jag kommer behöva lämna ifrån mig denna ponnyn, den dagen, oj. Jag kan inte ens tänka på det.
Jag har verkligen glömt bort vilken resa vi har gjort. Vilken (förlåt ordvalet) förjävla resa vi gjort. För det är verkligen vad vi har gjort. Jag vill alltid gömma undan sanningen för er. Jag får ofta creed för att jag är så ärlig och skriver ut när det går dåligt men jag försöker ändå alltid gömma undan hur svår Chuck är. Jag har alltid tänkt att om jag säger att han är svår kommer folk tro att jag vill skryta och låta duktigare än jag är.
Men jag måste säga att jag tror inte någon förstår hur han är att rida. Får ofta höra att han ser stark ut, ser svår ut. Men jag tror inte dessa personer förstår. Han är ett helvete ibland, JA det är han. Jag har sett MÅNGA hästar och ponnyer i mitt liv, jag vet att många tror jag överdriver och att jag inte alls vet vad en svår ponny är. Men tro mig, jag har aldrig någonsin sett/suttit på en svårare häst.
Rent ridmässigt, ja. Klart finns det svårare att rida. Men Chuck är en ny häst varje dag. Det händer en gång på miljonen att han är densamma två dagar i rad. Man känner ALDRIG igen sig när man sätter sig på honom. Man måste rida på ett nytt sätt varje dag. Eftersom han är en så humörstark ponny. Han har humör som ett sto och vill han inte, då vill han inte. Han är rädd för ALLT och behöver mycket tillit till ryttaren. Han säger ifrån direkt om minsta lilla är fel. Han gör inte minsta lilla sandkorn av sig själv. Många av er tror nog att han hoppar hela tiden. Skulle jag släppa benen skulle han stanna på alla hinder. Det är så mcyket ni inte kan se, som ni inte kan ana. Jag gömmer detta för er och på sätt glömmer jag själv bort vad vi faktiskt gjort tillsammans.
Jag kommer tacka denna ponnyn så otroligt mycket i framtiden, han har gjort mig till en bra ryttare. För även om det kan se dåligt ut så går det bra. Det är så det är med C. Shit, jag kan inte förklara. Ville bara få det ur mig. Släng på kommentarer om det ena och andra nu. Men innerst inne vet jag, bara JAG.
Inga resultat eller prestationer kommer någonsin kunna mätas med någon annan. Jag kommer aldrig någonsin kunna jämföra mig rättvist med andra ryttare. Vi startar utifrån olika perspektiv. Istället för att nå mina mål kanske jag åtminstonde lärt mig en del på vägen.
Så galet flummigt inlägg. Ville bara säga, att ibland glömmer jag bort vad det är för ponny jag sitter på.
WE MADE IT ALL THIS WAY
Den dagen jag kommer behöva lämna ifrån mig denna ponnyn, den dagen, oj. Jag kan inte ens tänka på det.
Den bästa veckan i mitt liv, lätt.
Nu sitter jag på akuten, ska in till en läkare och det är ca 1 timmes väntetid. Så varför inte passa på när jag ändå har tid? Sitter och lyssnar på våran låt, Avicii - wake me up. Jag sitter här i väntrummet och jag erkänner att det bränner i ögonen, ska INTE gråta.
För ca ett år sedan var jag på AW för första gången i mitt liv och det var helt underbart. Vårt gäng från det året bestämde oss för att åka i år igen och så blev det. Vi anmälde oss så fort det gick, v.26 camp A. Sedan blev listan längre och fler personer jag kände igen namnet på dök upp. Vi började prata via internet och när vi började räkna ner var det ca 300 dagar kvar.
Så för en veckan sedan var jag på väg till Skyrup, världens lyckligaste och förväntansfulla person. När jag kom fram var det redan några där och jag gick fram och kramade och häslade på alla. AW hade börjat. (Nu kommer tårarna....)
Vi började träna, Chuck gick bra träning på träning och vi började lära känna varandra bättre och bättre. Jag och Johanna fick en egen stuga precis som förra året. Stuga nummer 4. Redan första kvällen var vi alla samlade i vår stuga, vi snackade om dagen, om allt, kollade på bilder och filmer. Det tog oss bara några timmar att bli bästa vänner. Redan första dagen visste jag att detta året skulle bli dubbelt så bra som förra året, det skulle bli bäst.
Så var lägret igång, vi tränade, svettades, slog oss, skrattade, åt, flummade och hade så jäkla underbart. Tyvärr fick en av mina bästa vänner en häst över sig första dagen och kunde inte rida resten av veckan :(. Förutom det rullade allt på. Vi var inte bara vänner, vi var som en familj - på riktigt. Tidiga mornar och sena kvällar, alla var nog egentligen trötta men vi hade inte tid med det. Vi tog vara på varje liten sekund tillsammans, allt var på topp. Jag försöker verkligen uttrycka mig så bra som möjligt, men INGEN kommer någonsin att förstå min kärlek till detta gänget. Kajsa, Bianca, Alexandra, Anna, Anna, Ella, Johanna, Kajsa, Isa & Matilda ni är guld värda. KÄRLEK TILL ER.
Dagarna rullade på allt för snabbt och sedan var det fredag, sista träningen, jag flög av och bröt fingret? Sista kvällsmaten, sista natten. Alldeles för snabbt hann det bli lördag. För 24 timmar sedan var jag fortfarande på AW. NU sitter jag på akuten.
Vi tillbringade de sista timmarna tillsammans, packade ihop allt, slängde alla godispapper som blivit som en matta över vårt golv. Jag knölade ner mitt lakan i min väska, där vi alla legat och trängts till Eva och Adam. Där vi skrikit oss hesa till Wake me up. Jag tryckte ner alla minnan i min väska, tryckte in saker i sadelskåpet. Vi tog våra sista bilder, sista instarapen laddades upp, sista kramarna. Sista gången vi gick på toa, sista gången vi duschade tillsammans, sprutade iskallt vatten på varandra. SISTA GÅNGEN.
Så var det dags att krama hejdå, ville aldrig släppa, aldrig någonsin. Innan jag visste ordet av det satt jag i bilen i ösregnet påväg mot gråa tråkiga gamla Kalmar igen. Jag hann inte komma ut från Skyrups staket innan tårarna forsade. Det som jag i 300 dagar räknat ner till, nu var det över. Så lång väntan och så var det redan över. Jag kommer aldrig kunna uppleva det igen, denna veckan har varit den bästa i mitt liv. NÅGONSIN. Jag vill inte vara hemma, kommer aldrig förstå meningen "borta bra, hemma bäst". Jag tyckte inte det var kul att komma hem, inte ens sängen var skön. INGENTING är bra med att komma hem. Jag vill bara åka tillbaka, vill bara göra om det igen, igen och igen. Ni är mitt liv.
Nu är det ett nytt gäng påväg ner till AW för den bästa veckan i sitt liv, själv är min redan slut. Gråter, gråter och gråter. Vill inte inse att det är slut.
För ca ett år sedan var jag på AW för första gången i mitt liv och det var helt underbart. Vårt gäng från det året bestämde oss för att åka i år igen och så blev det. Vi anmälde oss så fort det gick, v.26 camp A. Sedan blev listan längre och fler personer jag kände igen namnet på dök upp. Vi började prata via internet och när vi började räkna ner var det ca 300 dagar kvar.
Så för en veckan sedan var jag på väg till Skyrup, världens lyckligaste och förväntansfulla person. När jag kom fram var det redan några där och jag gick fram och kramade och häslade på alla. AW hade börjat. (Nu kommer tårarna....)
Vi började träna, Chuck gick bra träning på träning och vi började lära känna varandra bättre och bättre. Jag och Johanna fick en egen stuga precis som förra året. Stuga nummer 4. Redan första kvällen var vi alla samlade i vår stuga, vi snackade om dagen, om allt, kollade på bilder och filmer. Det tog oss bara några timmar att bli bästa vänner. Redan första dagen visste jag att detta året skulle bli dubbelt så bra som förra året, det skulle bli bäst.
Så var lägret igång, vi tränade, svettades, slog oss, skrattade, åt, flummade och hade så jäkla underbart. Tyvärr fick en av mina bästa vänner en häst över sig första dagen och kunde inte rida resten av veckan :(. Förutom det rullade allt på. Vi var inte bara vänner, vi var som en familj - på riktigt. Tidiga mornar och sena kvällar, alla var nog egentligen trötta men vi hade inte tid med det. Vi tog vara på varje liten sekund tillsammans, allt var på topp. Jag försöker verkligen uttrycka mig så bra som möjligt, men INGEN kommer någonsin att förstå min kärlek till detta gänget. Kajsa, Bianca, Alexandra, Anna, Anna, Ella, Johanna, Kajsa, Isa & Matilda ni är guld värda. KÄRLEK TILL ER.
Dagarna rullade på allt för snabbt och sedan var det fredag, sista träningen, jag flög av och bröt fingret? Sista kvällsmaten, sista natten. Alldeles för snabbt hann det bli lördag. För 24 timmar sedan var jag fortfarande på AW. NU sitter jag på akuten.
Vi tillbringade de sista timmarna tillsammans, packade ihop allt, slängde alla godispapper som blivit som en matta över vårt golv. Jag knölade ner mitt lakan i min väska, där vi alla legat och trängts till Eva och Adam. Där vi skrikit oss hesa till Wake me up. Jag tryckte ner alla minnan i min väska, tryckte in saker i sadelskåpet. Vi tog våra sista bilder, sista instarapen laddades upp, sista kramarna. Sista gången vi gick på toa, sista gången vi duschade tillsammans, sprutade iskallt vatten på varandra. SISTA GÅNGEN.
Så var det dags att krama hejdå, ville aldrig släppa, aldrig någonsin. Innan jag visste ordet av det satt jag i bilen i ösregnet påväg mot gråa tråkiga gamla Kalmar igen. Jag hann inte komma ut från Skyrups staket innan tårarna forsade. Det som jag i 300 dagar räknat ner till, nu var det över. Så lång väntan och så var det redan över. Jag kommer aldrig kunna uppleva det igen, denna veckan har varit den bästa i mitt liv. NÅGONSIN. Jag vill inte vara hemma, kommer aldrig förstå meningen "borta bra, hemma bäst". Jag tyckte inte det var kul att komma hem, inte ens sängen var skön. INGENTING är bra med att komma hem. Jag vill bara åka tillbaka, vill bara göra om det igen, igen och igen. Ni är mitt liv.
Nu är det ett nytt gäng påväg ner till AW för den bästa veckan i sitt liv, själv är min redan slut. Gråter, gråter och gråter. Vill inte inse att det är slut.
Akuten nästa
Har varit uppe och släppt ut hästarna, packat upp lite saker och fixat stallet. C får vila idag, eftersom han gått hårt hela veckan. Han fick ett skrittpass igår, ganska kort men ändå lite så idag vilar han helt. Jag ska in till akuten nu, röntga mitt finger och som jag tror har det hoppat ur led. Håller tummarna för det bästa.
Det är ganska snett och jag kan inte riktigt röra det, haha. Glädjen är på topp i alla fall för på onsdag åker jag till Lidköping till mina två älsklingar Kajsa och Bianca. På fredag tar vi oss till Göteborg och liseberg med Anna! LÄNGTAR!!!! Tyvärr är Alexandra på Rhodos, den jäkeln. Så vi blir utan henne.....
Måste dra nu, bloggar MASSOR när jag kommer hem.
Det är ganska snett och jag kan inte riktigt röra det, haha. Glädjen är på topp i alla fall för på onsdag åker jag till Lidköping till mina två älsklingar Kajsa och Bianca. På fredag tar vi oss till Göteborg och liseberg med Anna! LÄNGTAR!!!! Tyvärr är Alexandra på Rhodos, den jäkeln. Så vi blir utan henne.....
Måste dra nu, bloggar MASSOR när jag kommer hem.
Min och C's historia del 2
Så stod den skäckiga ponnyn i min box, jag var för andra gången i mitt liv hästägare. Det var här våran resa började och jag hade direkt satt upp mål och delmål. Jag hade två viktiga mål som jag visste behövde funka innan vi skulle kunna tänka på att komma någon stans. Sätta muskler och få honom att ta stöd i bettet. Lättare sagt än gjort. Jag var riktigt taggad till att börja träna med denna ponnyn och sagt och gjort. Jag ville inte stressa fram, valde då att traggla i nästan 4 månader innan jag gjorde min första start. Hade tränat mycket på att få honom lugna sig en smula på hinder innan detta. Och det gav resultat. Nollade min allra första start med min bebis.
Under all den tid innan min första tävling testade jag olika tränare för att se vad för hjälp jag kunde få. Vi lärde oss även att hans tittighet var inte bara lite. Chuck var tittig på i princip allt och var rädd att bommarna skulle äta upp honom. Överhoppade sig väldigt ofta. Det var även här jag upptäckte vilken kapacitet denna ponnyn hade.
Såhär förjävligt såg det ut i början.. haha. Bra musiksmak och så med.. DÖR. Spola fram till 04.00 för att se när vi travar och galopperar över bommarna.
Under all den tid innan min första tävling testade jag olika tränare för att se vad för hjälp jag kunde få. Vi lärde oss även att hans tittighet var inte bara lite. Chuck var tittig på i princip allt och var rädd att bommarna skulle äta upp honom. Överhoppade sig väldigt ofta. Det var även här jag upptäckte vilken kapacitet denna ponnyn hade.
Såhär förjävligt såg det ut i början.. haha. Bra musiksmak och så med.. DÖR. Spola fram till 04.00 för att se när vi travar och galopperar över bommarna.
Första tävlingen.
Efter denna tävlingen började jag även träna för Mats och sedan dess har jag tränat för honom. Han har hjälpt mig enormt mycket. För att göra en lång historia kort såkan jag dra på ett kilo. Nästa tävling debuterade jag LB och nollade grunden. I omhoppningen höjde de till 1.10 på vissa hinder då det var en A:1a och vi blev uteslutna. Jag gjorde halt + volt och sedan två stopp pga ryttarmissar. Vi fortsatte i alla fall tävla och träna och det gick framåt hela tiden. Mitt i alltihopa fick jag min första placering och allt var bara helt underbart.
Sommaren 2012 debuterade vi LA. Dåligt resultat men helt okej känsla. Tredje starten nollade vi och efter det gick det bara neråt. Jag var lycklig över rundan och för stunden. Jag hade fortfarande inte blivit ett team med Chuck och allting såg och gick inte så bra. Men jag visste inte bättre och var glad ändå.
Det fortsatte med en hel del slit och kämpande, träning efter träning. Jag åkte ut på så många tävlingar jag kunde för att vänja Chuck vid omgivningen och för att få honom tagga ner en aning. Samtidigt som jag kämpade som en dåre i hoppningen så började dressyren släppa. Vi började bygga muskler vilket såklart gav både positiva och negativa konsekvenser. Ju mer muskler C fick, ju starkare blev han och ju jobbigare blev det. Jag kunde till slut inte hålla honom och att rida Chuck var vissa dagar ett helvete. Ska inte gå in för mycket på detaljer, men jag ska säga att det gick verkligen upp och ner. Tävlingarna gick sådär, ibland bättre, ibland sämre. Nollade ALDRIG.
Valde att utgå här.
Det var såhär det fortsatte. Vi hade ett halvår i början som gick bra sedan gick det dåligt, dåligt, dåligt och dåligt. Hela höstern och vintern var ett djävulskt kämpande. Jag var ute på så mycket tävlingar jag kunde. INTE i tävlingssyfte, utan för att kunna lära och göra rätt.
Det var nog först i April detta året som jag över huvudtaget kunde se någon förändring. Vi började få mer flyt i våra rundor, jag hade fått ännu mer koll på hur C funkade och hur jobbigt det än var så gick det bättre. VISSA dagar i alla fall..
Jag grät en skvätt efter många av våra starter, han drog sönder mina händer, trots att jag hade handskar, han tog slut på min energi så mycket att jag vissa gånger fick gå och spy. Jag kunde knappt rida honom längre. Det var då jag kände att jag ville börja ta dressyrlektioner för att komma någon stans och i April/Maj var första gången jag kunde känna "fyfan vilken bra runda" efter en tävling. Det var HÄR vi kunde se vissa bitar släppa, gång på gång. Vi satte den andra nollan i LA, efter ett års slit.
Samtidigt som vi började träna dressyr blev Chuck ännu mer starkare i sin kropp pch hade mer ork, vilket också gjorde honom ännu mer HET och stark. Här i vevan fick vi betsla upp honom ännu en gång för att jag inte klarade av honom.
Lyckan stannade inte allt för länge. Det gick upp och ner, såklart hade vi bra träningar och tävlingar. Men vi hade även de som var katastrofala.
Efter detta startade vi tre tävlingar på raken med 4 fel i alla tre startet i LA. Fina rundor, men jäkligt att de ska vara pet efter pet efter pet. För typ en månad sedan kan jag säga att jag och C blev ett team. Jag trodde vi var det långt innan, men det tog oss nästan 2 år att hitta varandra och så fin som han är NU har han aldrig någonsin varit innan. Det är därför det är så surt att nollan aldrig kom, för hade vi debuterat MsvB NU så hade det gått så bra. Det kommer såklart gå upp och ner hela tiden. Men det är först NU som jag kan säga att jag känner honom & KAN rida honom.
Last day
Ingen avslutningshoppning för mig inte. Fingret gör dubbelt så ont idag och det känns inte bra att rida på det. Lite tråkigt då jag gärna hade velat hoppa en bana på 120 nu när han känns så fräsch. Enda som jag behöver tänka på är att hålla mig cool, gör jag det så hoppar han. UTAN problem.
Whatever, ska ta ut C på en promenad innan det blir hemfärd. Har packat det mesta och det är bara boxen kvar att mocka. Har bara en hand i princip så får se hur det går, mamma kanske får hjälpa mig.
Veckan har varit helt amazing och jag vill egentligen inte åka hem. Enda som är positivt med att komma hem är att jag kan låta C's mun vila helt så det blir frisk. Annars finns det inte mycket positivt. Vill inte lämna alla underbara männiiskor här nere, vill inte lämna anläggningen och allt annat. Kommer sakna detta såååå mycket.
Ett år kvar tills nästa år igen, håll ut.
Whatever, ska ta ut C på en promenad innan det blir hemfärd. Har packat det mesta och det är bara boxen kvar att mocka. Har bara en hand i princip så får se hur det går, mamma kanske får hjälpa mig.
Veckan har varit helt amazing och jag vill egentligen inte åka hem. Enda som är positivt med att komma hem är att jag kan låta C's mun vila helt så det blir frisk. Annars finns det inte mycket positivt. Vill inte lämna alla underbara männiiskor här nere, vill inte lämna anläggningen och allt annat. Kommer sakna detta såååå mycket.
Ett år kvar tills nästa år igen, håll ut.
Sista godnatten från Skåne!
Nu går ja och lägger mig fr sista gången här på Aw för detta året. Så tråkigt.
Ska inte skriva mer än några rader mer än att när jag kommer hem komer det läggas upp filmer och bilder, jag kommer skriva utvärderingar osv. Ni kommer få ta del av mycket.
Jag avstår att hoppa helt imorgon, C känns inte helt okej i munnen och då vill jag vänta och få en bra start istället. Själv har jag troligtvis brutit långfingret och går numera tejpad tills vi får det uppkollat och kan därför inte rida.
Bloggar imorgon på morgonen, ses då!
Ska inte skriva mer än några rader mer än att när jag kommer hem komer det läggas upp filmer och bilder, jag kommer skriva utvärderingar osv. Ni kommer få ta del av mycket.
Jag avstår att hoppa helt imorgon, C känns inte helt okej i munnen och då vill jag vänta och få en bra start istället. Själv har jag troligtvis brutit långfingret och går numera tejpad tills vi får det uppkollat och kan därför inte rida.
Bloggar imorgon på morgonen, ses då!
Min och C's historia del 1
Det hela började med att jag bestämt mig för att sälja min förra ponny, Dusty. Och jag började genast leta efter en ny ponny, det kan vara en ren djungel på hästnet vissa dagar och det var det nu. Men jag hittade vissa som jag fastnade mer för. En annons var just Chucks och jag kollade in på den varje gång, nästan varje dag. Och varje gång jag gick in och kollade så fick jag lika besviket klicka tillbaka igen. Han var 7 år och i skulle ha en slutmätt ponny. Så var det sagt och så var det gjort.
Så en dag skulle jag och mamma åka till Oslo och bo hos pappa någr dagar, på vägen dit tänkte vi provrida två hästar. Det blev en ponny på 6 år och en på 7 år. Inte för att köpa utan för att "känna efter" så jag blev mer säker på min sak ni vi sedan hittade rätt. Ponnyn på 7 år var Chuck. Jag kommer aldrig glömma provridningen. Jag såg ponnyn och tänkte att den hästen kommer gå sönder om jag sätter mig på honom, inget för mig. Tråkig.
Sedan red ägaren, jag tror inte ens hon hann komma på ett enda hinder innan jag var fast. Det hade ändrats på så kort tid. Sedan satt jag upp och då visste jag att det är han och jag, det kommer bli så. Det går inte att förklara, men han tog bort all min rädsla och bara drog med mig på det han bestämde att göra. Många egna insiativ och långa stoppsträckor, MEN jag gillade honom. (NEJ, jag kunde inte rida på den tiden, så skratta inte för mycket.)
På vägen hem var jag lycklig, jag visste ju att det var honom jag skulle ha. TILLS mamma och pappa sa aldrig, inte en chans. Dom tyckte han var för liten och tanig, han var inte slutmätt och hade redan varit 148 cm i två år, han var tittig på hinder, rädd om sona bakben, hade tidigare inte gått igenom besiktningen pga detta osv osv. Det var problem på problem och det gjorde dom säkra pås in sak.
Jag satte mig på tvären, jag vägrade ha någon annan häst. Efter någon vecka åkte vi i alla fall och kollade på en annan ponny som vi var nära på att köpa, innan han kastade av mig. Sedan kom den där dagen.
Mamma klev in genom dörren och jag var sur som ettika, vägrade prata med henne. Då sa hon bara - i helgen åker vi och kollar på Chuck igen. OM jag sken upp som en sol? Hon hade alltså pratat med min dvarande ridlärare och fått BARA bra ord. Så vi åkte dit igen, denna gången red jag för hennes tränare. Hoppade 130 cm, utan att ens tänka på någon rädsla. Innan vi åkte hem bestämde vi besiktning och allt, vi skulle köpa honom. Han gick igenom besiktningen och veckan därpå stod den taniga lilla ko-färgade hästen i VÅRT släp. Han var min och det var här våran resa började, september 2011.
(kunde fortfarande inte rida..)
Sedan red ägaren, jag tror inte ens hon hann komma på ett enda hinder innan jag var fast. Det hade ändrats på så kort tid. Sedan satt jag upp och då visste jag att det är han och jag, det kommer bli så. Det går inte att förklara, men han tog bort all min rädsla och bara drog med mig på det han bestämde att göra. Många egna insiativ och långa stoppsträckor, MEN jag gillade honom. (NEJ, jag kunde inte rida på den tiden, så skratta inte för mycket.)
På vägen hem var jag lycklig, jag visste ju att det var honom jag skulle ha. TILLS mamma och pappa sa aldrig, inte en chans. Dom tyckte han var för liten och tanig, han var inte slutmätt och hade redan varit 148 cm i två år, han var tittig på hinder, rädd om sona bakben, hade tidigare inte gått igenom besiktningen pga detta osv osv. Det var problem på problem och det gjorde dom säkra pås in sak.
Jag satte mig på tvären, jag vägrade ha någon annan häst. Efter någon vecka åkte vi i alla fall och kollade på en annan ponny som vi var nära på att köpa, innan han kastade av mig. Sedan kom den där dagen.
Mamma klev in genom dörren och jag var sur som ettika, vägrade prata med henne. Då sa hon bara - i helgen åker vi och kollar på Chuck igen. OM jag sken upp som en sol? Hon hade alltså pratat med min dvarande ridlärare och fått BARA bra ord. Så vi åkte dit igen, denna gången red jag för hennes tränare. Hoppade 130 cm, utan att ens tänka på någon rädsla. Innan vi åkte hem bestämde vi besiktning och allt, vi skulle köpa honom. Han gick igenom besiktningen och veckan därpå stod den taniga lilla ko-färgade hästen i VÅRT släp. Han var min och det var här våran resa började, september 2011.
(kunde fortfarande inte rida..)
Hej carros blogg igen!
Som tidigare i veckan bloggade jag (kajsa tobiasson) vill bara säga hej igen, nu har vi inte mycket kvar här på AW. Och det suger, Carro är en grym person, alla ni som inte känner henne går minste om något. Så är det.
Vi alla har haft en underbar vecka och vi alla planerar redan att åka igen tillsammans nästa år, hihi. AW ÄGER ALLA BORDE ÅKA HIT!!!
Om några veckor kommer Carro hem till mig i lish, då kommer vi få en grym vecka, ska även äka till lisebeg så alla gullig läsre kan träffa henne där.
Hoppas ni har de bara eller något.
15 saker ni inte visste..
- Chuck är rädd för allt som är blått. I början trodde jag bara att det var vattenmattor, men det har visat sig att det mesta som är klarblått tycker han är skitläskigt.
- Det finns inte en enda häst som Chuck INTE gillar. Han älskar alla hästar och skulle aldrig vara sur mot någon.
- Jag tycker att det är fett tråkigt att duscha, skulle gärna slippa det om det inte är för att jag känner mig döäcklig om jag inte gör det.. haha.
- Sola är det värsta jag vet. Skulle aldrig få för mig att "njuta" av att ligga och steka. Bara massa tid som går till spillo på ingenting. Blir ändå inte brun.
- Jag hatar att göra av med pengar, men ändå försvinner dom innan jag hinner blinka.
- Jag skulle kunna leva på loka och surdegsbaugetter, det är bland det godaste som finns.
- Jag kommer lätt ihåg hästar/ekipage. Har jag sett en bild t.ex på ett ekipage och sen ser dom på tävling ett år senare så vet jag direkt vart jag sett dom innan.
- Jag är en sucker för Kalle Anka. Har 5 miljoner tidningar minst och flera filmer. Jag älskar Kalle och kommer nog göra resten av mitt liv.
- Jag har aldrig i hela mitt liv ridit en fjording, dock något jag gärna vill.
- Chuck hade varit så jäkla mycket snyggare om han var helsvart *.*
- Jag har nästan alltid målade naglar. Om de inte är färg så målar jag dom med genomskinligt. Annars bara tar jag sönder dom, så jag målar dom istället. Typ heeeela tiden.
- Jag är lite ledsen att jag inte kan åka på Börjes Cup, men när det är AW som stoppar så är det ändå HELT värt det.
- Jag tycker det var skiiitsvårt att komma på hela 15 punkter, haha. Kämpa nu, två kvar.
- Jag vill ha en hund, vekrligen viiillll ha. Skulle kunna döda mig själv för att få en, typ. Fasst alltså nästan, vill ju vara levande när jag väl har den ;)
- Jag haaatar videofy för att man inte kan ladda upp filmer via datorn längre, gå och dö känner jag mest.
5 tips - del 2
Jag fortsätter att tipsa om bloggar men denna gången tre lite mindre bloggar. Jag läser inte många bloggar som inte bloggar för horsespot eller är stora på annat sätt. Men mina kompisar läser jag såklart och här kommer några jag tycker ni ska kika in på.
Alvida Heyne
Såklartmåste ni läsa min bästis blogg. Jag tycker hon har bra uppdatering och det är roligt att följa hennes utveckling med Rabat. Eftersom att det är hon som ridit in henne och format henne till den hon är så är det annorlunda mot en annan blogg. Dessutom har hon ofta fina bilder och är såklart världens bästa männsika.
Sara Nilsson
Alvida Heyne
Sara Nilsson
En tjej som jag kan känna igen mig hos ibland. Vi har träffats på tävlingar och så och försöker få en tid då hon kan komma och rida min ponny. Hennes blogg är uppbyggd mest av hennes ponny Casper som är en sjukt söt sak. Hon har ofta bra uppdatering och skriver inte bara om hästar. Dessutom kan jag avslöja att hon kom hem från ponnyakuten förra veckan där hon varit med hennes andra häst. Så jag tycker ni ska checka hennes blogg!
Evelina Blomqvist
Moa Jonsson
Melinda Eriksson
Klicka på f5..
för att se den nya headern!
Start på dag 3
Idag är det först träning för Stefan, markarbete med mycket galopp. I eftermiddag är det hoppning, vattenhindren osv ska hoppas. Får se vad jag och Chuck kommer över. Jag lovar att någon ska filma och fota.
Hej Carros blogg :))))))))))))
Nu sitter vi här på AW och chillar. Har precis ridit för Stefan Sjögren, vi äter godis :))))
Ville bara säga HEJ :)
// kajsa tobiasson
5 tips - del 1
Jag tänkte tipsa er om 5 lite större bloggar som jag läser. Ni vet nog redan vilka det är men tänkte säga lite vad jag tycker.
Ponnysanning
En av de bloggarna jag klickar mig in på först. Jag tycker att Joanna och Sofia verkar vara två superhärliga tjejer som jag träffat en gång faktiskt. Dom driver bloggen på ett bra sätt och man får ofta reda på något nytt. Emellanåt gör dom roliga frågor osv. Ibland kan man även se sig själv där, stor hiss till dom.
Ponnysanning
En av de bloggarna jag klickar mig in på först. Jag tycker att Joanna och Sofia verkar vara två superhärliga tjejer som jag träffat en gång faktiskt. Dom driver bloggen på ett bra sätt och man får ofta reda på något nytt. Emellanåt gör dom roliga frågor osv. Ibland kan man även se sig själv där, stor hiss till dom.
Linn Strelin
En annan lite större blogg som jag måste tipsa om. Linn tar alltid fina bilder och håller en bra och intressant uppdatering på sin blogg. Jag klickar in här varje dag. Dessutom är Linn en person jag trivs med. Har bara träffat henne 2 ggr men då släpper hon verkligen loss. Samma sak när man snackar med henne över telefon/fb. Stört go tjej, ärlig och härlig(rim, yeeey).
Johanna Grant
Vad behöver jag säga? Jag kan inte säga något negativt om henne. Jag tycker hennes blogg är bra och varierad. Även om det bara är mest häst så är det varierat med häst. Fölisar, utbildade hästar, unghstar, utrustning, filmer, bilder. Hon har allt i sin blogg och den är lite som min drog. Dessutom som ni vet är hon världens goaste människa IRL med.
Nellie Berntsson
Denna tjejen har verkligen fått min respekt. För ett år sedan skule jag aldrig lyfta fram henne men jag tycker hon har växt så enormt som person och för mig är hon en förebild. Hon är så ung men ändå så vuxen. Jag diggar henne stenhårt. Har träffat henne två gånger, härlig tjej.
Elisabeth Ågren
Denna bloggen går upp och ner lite hela tiden. Men det är något som får mig att alltid återvända. Lisa verkar som en riktigt glad och glädjespridande människa. Hon har verkligen kämpat när det kommer till hästar och det är riktigt roligt att äntligen få följa henne och en häst som hon passar med som handen i handsken. Träffade henne en gång på GBGHS och ja, hon verkar superhärlig.
En annan lite större blogg som jag måste tipsa om. Linn tar alltid fina bilder och håller en bra och intressant uppdatering på sin blogg. Jag klickar in här varje dag. Dessutom är Linn en person jag trivs med. Har bara träffat henne 2 ggr men då släpper hon verkligen loss. Samma sak när man snackar med henne över telefon/fb. Stört go tjej, ärlig och härlig(rim, yeeey).
Johanna Grant
Nellie Berntsson
Elisabeth Ågren
