Min kamera suger, har behövt beskära alla bilder ganska mycket och därav sjukt dålig kvalité. Men bättre äninget, eller vad tycker ni?
Ha överseende med att jag rider på hacket, och är ute osv osv.

Nu är hösten här på riktigt, eller den är på väg hit. Det börjar bli kallt och man måste ha jackan med sig för att inte frysa. Jag tycker bara att det är härligt just nu, vill börja använda alla mina gosiga kläder och täcken igen. När vi tvättade stallet i veckan så tog jag ut alla mina saker därifån och jag har så mycket täcken som jag bara vill gosa in Chuckis i.

Snart är det dags för C att börja gå med täcket utomhus. Han hade kunnat ha det på sig idag, men det är bra att vara efterklok.
Klippa ponnyn, gosa in honom i varma täcken, rida med täcke och allt detta, åh vad jag längtar! Ända minuset med täcke är att han av någon anledning alltid lyckas bajsa på det och sedan gnuggas bajset in på hans ben. Men den smällen får jag ta, hehe.

Är du intresserad? Mejla mig på [email protected], smsa/ring på 0708657615 eller skicka iväg en kommentar. Köparen betalar frakten om det ska skickas.


Vitt allroundschabrak från Showmaster. Skicket syns på bilderna. Strl ponny. 50 kr.

Tusen tack världens bästa mamma för kläderna, nu behöver jag inget nytt på läänge. LIte höstfint i garderoben nu efter sommaren, perfekt.
Alla bilder är skitdåliga, men jag hoppas ni ser lite och överlever?

Här kommer andra delen av bilderna, haha. Charmiga! De tre översta är från LAn, dom två gångerna han stannade och sen när jag tryckte över honom. Resten från prisutdelningen i LBn. Sara är fotografen!

Här kommer en hel del bilder från helgen som Sara tog på oss. Kommer en del till sen.

 

Hittade lite bilder på mig och C från en hemsida. Ja länken hittar ni på bilden, lär inte missa den.. Alltid något!

Fick denna snygga av en riktigt go bloggläsare vid namn Malin. Snackar ganska mycket med henne via internet då jag tycker hon är helgo, nu har hon suttit och målat av Chuckis och kolla hur stört duktig hon är! Så jävla fin bild. 

Gamla bilder på mig och C i början av våran karriär, så roligt att titta tillbaka på gamla bilder och sedan tänka på hur det faktiskt var då. Jag tycker det är viktigt, att kunna se vart man en gång i tiden var, och vart man är nu. Klappa sig själv på axeln och kunna vara stolt.

Hittade dessa fina bilder när jag letade efter lite andra bilder på min hårddisk. Tyckte dom var så fina så var tvungen att publicera dom igen. Ser ni vem ryttaren är?
FOTO

Fick ett gäng sjukt fina bilder av Vernesa på mig och Chuck från igår. Alltså jag kan inte fatta att han verkligen är min och att jag har möjligheten till att få äga en så fin ponny. Jag tror jag drömmer, ser ni? Så jäkla fina bilder, vill typ äta upp dom.. hehe.

Nu tror nog en del att det gått åt helvete och att jag inte vill blogga på grund av det men sanningen är annorlunda. Min älskade mormor fyllde år idag så direkt efter tävlingen åkte vi till henne på kalas och kom hem först nu. Så det är färför bloggen stått tom under dagen. Sorry, my bad.

Chuckis var helt satans, sjukt, galet, jävla fin idag. Han hoppar hus när det väl gäller, no problems. Alltså bana på ca 1.05-1.10 hoppade han 20 cm över alla, och han tar inte ens i. Ponnyn har kapacitet, inget snack om saken. Men någon vinst blev det inte, någon nolla blev det inte heller. För är det inte ponnyn som är galen eller glömmer ett ben, ja då fasen är det ryttaren. Alltså det är skrattretande att jag kunde sumpa denna chansen så mycket. Hela banan felfritt, många tekniskt svåra svängar, två kombinationer, den första kort och den andra lång men båda med ett språng emellan. oxer-räcke i den ena dessutom. Han var inte i en enda bom, inte EN enda. Han lyssnade på mig hela banan, kortade och längde när det behövdes och sedan på hinder nummer nio tar jag tillbaka fasst än vi låg helt perfekt. Klart att han stannar, hur dum får jag vara. Sedan hoppade han den och tian klockrent igen. Alltså när ni ser filmen kommer ni tappa era hakor. Han hoppar helt sinnessjukt bra. 

Men så är det, ännu mer chanser för mig och C att få in flera rundor i LA som denna. Ni vet när jag fick stoppet så blev jag för en sekund jättearg på mig själv, sedan började jag skratta inombords. Det är lixom komiskt. 
Slutade på 7 fel, stopp + 3 tidsfel

Har dessutom märkt att jag pratar extremt mycket när jag är inne på banan. Har aldrig gjort det innan men nu säger jag något vid varje hinder. Om jag kommer nära säger jag: upp. Kommer vi lustigt och han hoppar säger jag bra efter. På vattenmattan morrar jag. Idag precis innan stoppet utbrast jag: "HOOOOPPPP!!" i hopp om att han skulle hoppa. Innan första hindret blev han rädd för något så jag bah: Nej men nu får du väll skärpa dig. Alltså jag pratar HELA tiden x)).

Foto: almasfoton.blogg.se / almasfoton