Följer på Linns ideé att skriva om hur hon håller sina hästar rena. Tyckte det var roligt att läsa och se hur olika man kan vara så tänkte dela med mig om hur jag gör. Jag har ju precis som linn en skäck och han älskar verkligen att smutsa ner sig, väldigt mycket och ofta. Jag brukar inte vara så noga med hur han "ser ut". Så länge han inte har något som skaver eller liknande är jag ofta nöjd.

1. Jag börjar med att kratsa hovarna och även ta bort onödig lera i karlederna och kronranden om det hamnat något där. Sedan smörjer jag in hans hovar med Torsklevetran. Detta görs både före och efter ridpass hela sommarhalvåret. Dock inte om han är geggig. (blir ingen effekt då) Jag gör detta först för att de ska hinna torka in lite innan jag rider.
2. Manen och svansen borstas igenom. Nästan varje dag sprayar jag svansen med pälsglans och sedan borstar jag igenom. Första svansen, sedan manen. Då får man med sig lite pälsglans även till manen utan att det blir för mycket. Jag gör detta tidigt för att slippa få massor av hästhår och smuts i pälsen efter att man ryktat.

3. Sedan har vi kommit fram till själva kroppen. Om han är väldigt smutsig använder jag mig av en hård rotviska. Om inte, t.ex på vinterhalvåret när det är snö så använder jag mig endast av en mjuk borste. Den mjuka borsten tar bort i princip all smuts, dock inte hård lera. På benen är jag noga med att använda mjuka borstar då Chuck hatar när man använder hårda borstar. Dessutom är benen en av hästens känsligaste ställen. 
4. Om han har gräsfläckar, bajsfläckar eller att det runnit bajs längs bakbenen så använder jag mig utav en sisalduk och magic brush.

5. Sist men inte minst tar jag en supermjuk "glansborste" och bortsar på hela kroppen, huvud, hals, kropp och ben. Sedan är han klar.

Nu gör jag inte exakt såhär varje gång beroende på om jag har bråttom eller inte. Har jag gott om tid tar jag fram ryktborse och ryktskrapa och kan stå hur länge som helst. Har jag brottom kratsar jag hovarna, borstar man och svans och en snabbis på kroppen. Så ja, det är från dag till dag.

Tänkte dela med mig om all den kritik jag fått nere på AW. Både positiv och negativ, dels för att jag själv inte ska glömma bort det men också för att det kan vara roligt för er att höra.
Allt detta är saker jag fått höra av Stefan. Då jag inte fick några tips alls när jag tränade för Royne och vi inte riktigt klickade tillsammans så har jag inget från honom att nämna. Så det som är här under är tips från Stefan som sagt.

Det jag behöver träna på: 
- Sträcka på mig. Blir gärna ihopkurad och får en dålig sits, har sett bilderna när jag tänker på att sträcka på ryggen och oj så mycket bättre det blir.

Snygg sits va? (lättridning)

- Börja långsamt. Jag blir gärna lite på i början av passet och vill att han ska trampa på bättre framåt. Jag ska istället tänka samla, samla, samla i början för att sedan kunna öka på i slutet av passet.

- Vara lugn och aldrig stressa. Jag har en tendens att rida iväg på t.ex hinder när det blir lite högre vilket gör att vi kommer fel. Jag måste lära mig att hålla ihop och vara iskall och vänta in hindret. Måste även vara lugn i dressyren. T.ex galoppombyten som gör C väldigt taggad. Då ska jag istället sakta av till skritt, flytta honom och göra ny fattning istället för att byta. Sedan när han är lugn gå tillbaka till att byta osv. Hela tiden tänka. LUGN. Så fort C blir minsta lilla stretig eller stressad ska jag samla ihop igen och få honom avslappnad, sedan gå tillbaka till jobbet igen.

Nu det som jag var bra på:

- Bra skänklar oftast. Jag har ganska stadig skänkel, den kan bli ostadig men jag försöker alltid tänka på att ha den så stilla som möjligt vilket tydligen märktes. 

- Mjuk hand i dressyren. Hade bra och följsam hand i dressyren. Det är något som kommit av sig själv lite då han är ganska känslig i munnen. Alltså, jag har bra gummibandskänsla i handen.

- Bra ridet på vattenmattorna. Förra året red jag väldigt mycket på vattenmattorna vilket gjorde C spänd. Detta året red jag likadant på vattenmattorna som på de vanliga hinderna och det gjorde honom myyycket mer avslappnad. Då räknar jag alltså INTE med vattengraven. Hehe. Men resten av vattenmattorna red jag bra på.

Bara jag som fryser händerna av mig när jag rider? Jag kan nog inte vara ensam.. Och till er som har samma problem, detta var nog det bästa jag kunde köpa en vinter som denna. Ett par tumme ridvantar. Jag har haft sånna innan men inga har varit bra, så när jag red med domma idag blev jag riktigt positivt överraskad. Jättebra grepp och supervarma. 

Alla som fryser om fingrarna köp dessa vantar!

Nu har jag fått lite tips och inspiration av er läsare om vad som ska skrivas här på bloggen så jag tänkte börja med ett träningstips. Jag tänkte skriva lite om tömkörning, varför jag tömkör och vad som är bra med det. Och även som en frågade, hur jag går till väga.
Jag började tömköra precis efter sommaren, eller i slutet av sommaren då jag kände att jag ville få musklerna att växa. Tömkörning är ett träningssätt som jag själv tycker underskattas för mycket. Det är ett superbra sätt att träna hästen hållbart på. Nu är jag inget pro utan skriver mina egna kunnigheter och tankar om det hela.

Jag började tömköra då det hjälper till att bygga upp ryggmuskulaturen på ett annat sätt än när man rider. När man rider sin häst så lägger sig hela ens vikt på ryggen + att sadeln ligger där och klämmer. Även om sadeln är väl utprovat så måste den ju ta emot någon stans, vilket oftast är på ryggen. Då är det ganska självklart att dessa muskler har svårare att byggas upp. Men när hela ryttarens vikt försvinner och det inte ligger en sadeln och trycket så blir det ju genast mycket enklare för hästen att höja upp ryggen och sätta under bak. Detta gör såklart att hästen känner sig friare och kankse kan ta ut lite mer på sig själv än annars. 

Dessutom om det är en kunnig person som tömkör så kan den ibland även komma åt saker som man inte kommer åt från ryggen. T.ex första gången Tina tömkörde Chuck så hade jag inte kunnat flytta honom för vänster skänkel i flera veckor. Dagen efter var ALLT borta, han gick som en klocka.

Hur man nu ska gå till väga är nog välsigt olika. Jag stod ju på en ridskola där våran chef tömkör många av ridskolans hästar och ponnyer. Så utrustning, allt som behövdes fanns att låna där. Nu kommer vi nog köpa egna prylar så jag kan fortsätta tömköra själv. Det som behövs är en gjord, helst en i läder och inte syntet. Vill du ha en stadig och hållbar gjord bör den vara i läder. Till det är det bra att ha en svanskappa så den sitter på plats och även någon liten padd/schabrak etc under så den inte klämmer. Sen behöver du ett par tömmar i den längden och materialet du tycker och även en pisk. Träns och annat som behövs antar jag att ni redan har ;)
Sen kan det vara bra att ta hjälp av någon kunnit i början. Chuck tyckte det var ganksa läskigt första gången och sprang en hel del så var gärna två och gärna någon kunnig i början. Sen är det bara att öva, öva, öva.

Jag tycker tömkörning är riktigt bra och något jag verkligen rekommenderar!

Fick en fråga om hur jag fått Chuck att hoppa vattenmattor, hur jag tränade osv. Och precis som med ALLA problem så är det bara träning, träning, träning, träning som gäller. Man kan inte tro att det kommer gå utan att man kämpar för det. Så ett gott tålamod, en bestämd åsikt och lite kämparglöd behövs. Sen ett utav dom viktigaste redskapen för att bli av med ett problem är såklart en bra tränare. 
Jag valde att träna för Mats då han från allra första lektionen såg något hos Chuck och något hos mig. Det var inte för att jag tränat för honom innan, eller något annat utan för att han TRODDE på oss och gav inte upp när problemen visade sig. Och jag är verkligen glad och tacksam över all hjälp som han gett mig. Man måste ha en tränare man trivs med, som man även kan prata med och utvärdera, ställa frågor osv. Inte en som man åker till och rider för att sedan åka hem utan att kunna utvärdera är för mig otroligt viktigt. Och såklart en som tror på en. Jag red för en annan en gång och han visade sin rädla för vattenmattor rejält och jag får frågan "varför har ni köpt honom?". Nu var denna tränaren jättebra annars men just den frågan med den tonen kändes för mig inte roligt. När jag började träna för Mats sa han istället, dig vill jag se varje vecka så att vi verkligen kommer itu med detta. Han ville träna mig, inte träna för att få pengar, han ville/vill se oss utvecklas.
Tänk på detta när ni väljer tränare.

I alla fall, jag fortsatte träna hemma, jag tog fram vattenmattan så ofta jag kunde, även i dressyren och red över den varje varv. I både skritt, trav och galopp. I slutet av passen brukade han gå på den i alla gångarter utan reaktion. Men man fick även börja om från noll dagen efter, med höga skutt över och tvärnitar osv. Jag fick ge det tid, tid och mera tid. Efter ett bra tag kunde han till slut stå på den med alla fyra. Trots detta fick man börja om varje dag igen. Jag började även jobba med honom från marken, jag gick med han till en början med grimskaft över den, det tog tid innan han vågade sätta fötterna på, men även här kunde han gå över den LÖS i slutet av "passen". Såklart fick man börja om på noll igen dagen efter.

Jag tyckte såklart att det var jobbigt när det inte gav någon större effekt, i flera månader höll vi på och han var lika fjantig i början av alla passen. Jag lovar det var jätte jobbigt. Vi hade vattenmatta på ALLA träningar för Mats och även där fortsatte han fjanta. Det gick inte framåt alls. Det var som att stå och springa på stället ungefär, man gav allt men kom ingenstans. 

Tills en dag, jag hade kämpat i flera månader utan att se någon skillnad alls någon dag. Så en dag på en träning så hoppar han den på första försöket och efter det har det bara gått framåt. Det var som att han hela tiden utvecklats inom sig, men det var först den dagen han faktiskt visade det. Att allt slit jag lagt ner var värt det. 
Idag är jag dock lite lat med detta, jag borde fortsätta öva med vattenmattan ofta, man blir nog bara lite "blind" när man vet att han hoppar den. En dag kommer han nog inte göra det längre..
Så mitt ända tips är TRÄNA!