Fick en fråga om hur jag fått Chuck att hoppa vattenmattor, hur jag tränade osv. Och precis som med ALLA problem så är det bara träning, träning, träning, träning som gäller. Man kan inte tro att det kommer gå utan att man kämpar för det. Så ett gott tålamod, en bestämd åsikt och lite kämparglöd behövs. Sen ett utav dom viktigaste redskapen för att bli av med ett problem är såklart en bra tränare. 
Jag valde att träna för Mats då han från allra första lektionen såg något hos Chuck och något hos mig. Det var inte för att jag tränat för honom innan, eller något annat utan för att han TRODDE på oss och gav inte upp när problemen visade sig. Och jag är verkligen glad och tacksam över all hjälp som han gett mig. Man måste ha en tränare man trivs med, som man även kan prata med och utvärdera, ställa frågor osv. Inte en som man åker till och rider för att sedan åka hem utan att kunna utvärdera är för mig otroligt viktigt. Och såklart en som tror på en. Jag red för en annan en gång och han visade sin rädla för vattenmattor rejält och jag får frågan "varför har ni köpt honom?". Nu var denna tränaren jättebra annars men just den frågan med den tonen kändes för mig inte roligt. När jag började träna för Mats sa han istället, dig vill jag se varje vecka så att vi verkligen kommer itu med detta. Han ville träna mig, inte träna för att få pengar, han ville/vill se oss utvecklas.
Tänk på detta när ni väljer tränare.

I alla fall, jag fortsatte träna hemma, jag tog fram vattenmattan så ofta jag kunde, även i dressyren och red över den varje varv. I både skritt, trav och galopp. I slutet av passen brukade han gå på den i alla gångarter utan reaktion. Men man fick även börja om från noll dagen efter, med höga skutt över och tvärnitar osv. Jag fick ge det tid, tid och mera tid. Efter ett bra tag kunde han till slut stå på den med alla fyra. Trots detta fick man börja om varje dag igen. Jag började även jobba med honom från marken, jag gick med han till en början med grimskaft över den, det tog tid innan han vågade sätta fötterna på, men även här kunde han gå över den LÖS i slutet av "passen". Såklart fick man börja om på noll igen dagen efter.

Jag tyckte såklart att det var jobbigt när det inte gav någon större effekt, i flera månader höll vi på och han var lika fjantig i början av alla passen. Jag lovar det var jätte jobbigt. Vi hade vattenmatta på ALLA träningar för Mats och även där fortsatte han fjanta. Det gick inte framåt alls. Det var som att stå och springa på stället ungefär, man gav allt men kom ingenstans. 

Tills en dag, jag hade kämpat i flera månader utan att se någon skillnad alls någon dag. Så en dag på en träning så hoppar han den på första försöket och efter det har det bara gått framåt. Det var som att han hela tiden utvecklats inom sig, men det var först den dagen han faktiskt visade det. Att allt slit jag lagt ner var värt det. 
Idag är jag dock lite lat med detta, jag borde fortsätta öva med vattenmattan ofta, man blir nog bara lite "blind" när man vet att han hoppar den. En dag kommer han nog inte göra det längre..
Så mitt ända tips är TRÄNA!