Grunden är från 1-8 och den är faktiskt ganska bra tycker jag, bra flyt och tempo. Vi kommer i väldig obalans på sexan men klarar av det. Efter sjuan glömde jag vart jag skulle och behövde ta tag i honom, därav blev han sur och efter det ville jag bara få fram honom och vågade knappt ta så det blev helt åt fel håll istället.. I hela omhoppningen pratade jag med honom, sa lugn hundra gånger, proade osv samtidigt som jag lixom släppte iväg honom. Allt blev kaos. Men om jag ska göra som ni säger, plocka fram det bra. 1-7 var riktigt bra, tycker jag!

Tävlingen kan ni läsa om här.

Regional LB & LA

Ljudet togs bort från filmen lustigt nog.. Men jag lägger dit låten här under så kan ni playa om ni vill ha ljud till :)

Här kommer andra delen av bilderna, haha. Charmiga! De tre översta är från LAn, dom två gångerna han stannade och sen när jag tryckte över honom. Resten från prisutdelningen i LBn. Sara är fotografen!

Här kommer en hel del bilder från helgen som Sara tog på oss. Kommer en del till sen.

 

Ja, det går upp och nerför mig och C. Jag kan inte säga annat och hade jag varit en annan person hade jag undrat vad jag gör på banorna när det går som det går. Ja, ärligt talat.

2 år, snart var det sedan jag fick hem honom. 2 år sedan jag började träna skiter ur mig och C för att kunna komma ut och tävla. Vi började på LC, LC + och gick sedan upp till LB. Det flöt på bra, några stopp här och där, bommar som föll osv. Men inga större skillnader. Jag började hoppa LA och blev utesluten och fick massor av fel. Jag kunde helt enkelt inte rida och ärligt talat vet jag inte vad jag gjorde på en LA bana?

Jag fortsatte traggla och det började se bättre ut, kännas bättre. MEN då kom även felen med storm. Jag slutade med 16 fel, kraschade in i hinder och allt såg kaos ut. Men det var då jag faktiskt började rida på riktigt.
Jag trodde att vad jag behövde var att gå ner i klasserna och testa att hoppa runt en LC bana. Jag ville få upp självfortroendet och hitta "noll-känslan" igen. Sagt och gjort, jag gick ner i klasserna och det slutade med att jag bröt ihop, totalt. Jag kunde inte rida LC utan att C drog iväg, bommarn flög bokstavligt åt alla håll, stoppade ut och ja gud vet vad. 

Jag tänkte, precis som ni gör. Att om jag går ner i klasserna och hittar tillbaka till rytmen så kommer det gå bättre i de högre klasserna. Men det knäckte mig totalt, jag orkade inte se någon i ögonen efter dessa rundor. Jag gav det fler chanser men det slutade alltid på samma sätt. Och jag tänker aldrig, aldrig någonsin låta det gå så lång igen, jag tillåter inte mig själv att hamna i det hålet igen.

Vad är det då som behövs? TÄVLINGAR. Jag behöver inte träna mer, jag behöver inte rida mer dressyr, jag behöver inte hoppa lägre höjder. Det jag behöver är att traggla och tragga tills det släpper. Jag tycker inte att LA är högt, jag rider det som ingenting och det är alltså inte mitt självförtroende eller någon rädsla som sätter stopp utan det är hans och mitt humör. Det gick sjukt dåligt igår när jag trimmade hemma, det kan påverka dagens resultat. Chuck är valpig och han har inte någon större vilja att visa upp sig och visa vad han går för. Många hästar som har noll kapacitet kan gå jättelångt på bara vilja, tro mig. Chuck däremot har enorm kapacitet, men han har inte huvudet och viljan att vinna. Chuck har en vilja att hoppa och han älskar att komma ut och tävla men om han sedan river en bom eller stannar ut sig, det skiter han i. Han är alltid lika nöjd.

Det gör att jag, som pilot måste rida mycket mer ordentligt och annorlunda än en ryttare med en ponny med vilja av stål. Om ni förstår hur jag menar? Minsta lilla ryttarmiss och han river/stannar. Ibland ställer han upp, men väldigt sällan och det är därför resultaten är så olika. Är han på fel humör då gör han som idag. Stannar ut sig. Är han på bra humör tar han i och hoppar för glatta livet. Jag kan inte alltid rida honom, vissa dagar är det lika bra att gå och stryka sig för att man inte kommer klara av det.

Jag behöver rida in OSS på regionala och nationella tävlingar för att få in en rutin, veta vad jag ska göra i vilka tillfällen. Jag skulle kunna gå in och hoppa 125 med honom idag om C hade varit på bra humör för jag vet hur jag ska rida. Det är inte höjden som är problemet. Hur ska vi bli bättre på LB & LA genom att träna LC. Jag vet vad ni tänker nu, all träninge är bra träning. Men nej, C går inte att träna på LC för han blir paralyserad. Han ser svart, drar och skiter i dig på ryggen. Blir det lite högre så börjar han & jag att tänka och det är då vi fokuserar. Nu börjar till och med LB bli fjuttigt för honom, han blir stark och tar bara egna insiativ. Han behöver en höjd som får honom att tänka.

Vad jag behöver göra är att komma ut och tävla mer och få både mig och C mer stabila på banan. Denna ponnyn behöver tid, 100 ggr mer tid än andra. Det vet nog dom flesta, mamma, jag , kompisar, tränare osv. Kan tillägga att jag pratat med min tränare om att gå ner i klasserna och även han säger att det inte funkar. För det funkar inte. Det knäcker mig totalt.

Hoppas det ger svar på alla ni som tycker jag ska gå ner i klasserna. INGET påhopp mot någon, kände bara för att förklara ordentligt för er alla, förstår att ni bara vill mig väl när ni ger detta tips. Ganska oklart och luddigt inlägg men hoppas ni kan se min menig :)

Det jag undrar är, ser detta dåligt ut i era ögon? Här tänker ni antagligen, fasen vad surt med ett pet, sjukt bra runda annars.
På senaste veckan har jag nog fått minst 7 frågor om varför jag inte går ner i klasserna. En fråga jag aldrig får när det går bra. Ibland kanske man måste kolla in helheten innan man drar en slutsats?


Eller här, vilken runda ser bäst ut? Den höga eller den låga? Vilken tror ni kändes bäst?


Här rider jag förjävligt i båda klasserna och ändå hoppar han runt och ställer upp som fan. Han hoppar det som ingenting.


Men här då, här tänker ni antagligen, shit hon är inte redo för detta. Varför går hon inte ner i klasserna?

Ja, jag vet inte vad jag ska säga, inte gick det enligt planerna i alla fall. 

I LBn så gick det bra fram till hinder nummer 7, efter fick jag hjärnsläpp och visste inte vart jag skulle vilket gjorde att jag var tvungen att ta tag i honom för att hinna vända och då blev han såklart sur. Jag kan ju inte ta i honom för han är så känslig för kedjan så han började kicka och ha sig. Efter det började jag rida som ett cp. Han var såklart sur så så fort jag tog i honom började han slänga med huvudet osv så jag red på framåt istället och till slut hade vi så mycket fart att det helt enkelt inte gick. Så jag utgick. Dock var det bara jag och en till som kom till omhoppning och därav blev jag tvåa av tre placerade. Det är verkligen så, när jag rider förjävligt blir resultatet "bra". Men rider jag bra så går allt åt skogen.
Jag tänkte hela tiden, BEN, TEMPO och INTE PLOCKA och ja, jag gjorde exakt så, men det blev för mycket åt det andra hållet.

Innan LAn fick jag lite pepptalk och tips av en i mitt stall, och inna på framhoppningen gick allt så bra. Testade att hoppa något språng med ludd men han bara stack så tog av det. Jag tänkte hela tiden på små små saker. Så nu var det mer, BEN, TEMPO, INTE PLOCKA & HÅLL RYTMEN. Framhoppningen gick som jag sa jättebra, vi hade bra språng och bra avsprångspunkt hela tiden. Allt satt.
Inne på banan gjorde jag exakt samma sak. Hade lite lite mesig galopp i början men hann fixa till det innan första hindret, benen var på plats och jag ska vara ärlig, jag har aldrig tidigare varit så noggrann i min ridning, aldrig. STOPP. Kom igen, stopp igen. Utesluten. Kom igen och då hoppade han, men jag fick trycka över honom. Alltså han hade typ bara bestämt sig, jag trodde verkligen att om jag sköter mig så går det, men jag red verkligen bra men det var bara stopp. 

Är less på detta, jag behöver inte träna egentligen för där går det i princip alltid bra. Det jag behöver är att komma ut och tävla och få det att funka där. Men nu är det ingen tävling inplanerad på flera veckor och ja, ni fattar. Sk klura ut hur jag ska göra, tänkte kanske låta honom vila i en vecka för att sedan komma tillbaka med ny motivation. Nu funkar det varken hemma eller på tävling, det enda som funkar är träning och jag kan ju inte träna varje dag precis. 

Skitsamma, ska inte deppa ihop. Drar på mig träningskläderna och springer en runda. Kommer tillbaka ikväll med film osv.

Hittade lite bilder på mig och C från en hemsida. Ja länken hittar ni på bilden, lär inte missa den.. Alltid något!

Ska inte säga något, red kasst, red ännu kassare och tänkte med hakan eller något. Thats life. Varför rider jag med händerna? ÅÅH

Första filmen ute. Skäms, rider förjävligt, morrar och skriker hopp, vad fasen händer med mig? Allt är kaos, usch. I omhoppningen som börjar på hinder nummer nio går det snabbt, han blir stark och jag hinner inte få tillbaka honom så får ta en jättelång väg till tian, hade jag haft lite koll hade jag nog kunnat vinna. Men är knappt värd en placering efter denna ridningen.. Jag jagar honom över hinderna och ja, kan klaga på allt så mycket som jag skäms. 

Regionalt, Växjöortens fältrittklubb - Lammhults ridklubb 11 augusti

Ska fatta mig kort. Är riktigt besviken över min och ponnyns insats idag.

I LBn så blev jag tredjeplacerad av 16 starter. Dubelnolla, men känslan var hemsk. Jag hade ludd på hacket för att få honom lite mindre känslig och det var inget problem med det, men han hoppade inte upp sig ett skit. Hoppade rakt in i varje hinder typ, var i mer än hälften av bommarna rejält och jag fattar ärligt inte varfr dom inte flög? Skäms över denna ritten, visst gick jag in med ett jävla anamma, men det ska inte behöva kännas och se ut såhär för det. Riktigt dålig runda.

I LAn flög jag av. Tog av luddet här och snurrade dit något varv med en flexlinda runt kedjan för att få ett mellanting. Han var fin på framhoppningen men väl inne på banan blev han stark. Jag red mycket med sätet på framridnignen men på banan var jag tvungen att hålla som bara den. Även här hoppade han riktigt slarvigt, var i många av bommarna. Vi kom i ett framåtläge in i kombinationen och jag hade ingen chans att korta honom där så rev b-hindret. Sedan tänkte Chuck kasta sig över femman, alltså han attackerade och då valde jag att stanna honom för att han ska lära sig. Fick sedan ett stopp på sjuan som var en snäv tillbakasväng, fick inget bra flyt i galoppen genom svängen och jag flög. Kass runda även detta. 

Måste helt enkelt lära mig att rida på kedjan. Det är så satans i helvete jävla sjukt svårt, och jag hade hoppats på att man kunde få något "mellanläge", men nepp.. Bara att träna igen. Tänkte lydnadsträna honom hemma med bommar lite i veckan, sedan är det tävling på fredag och då hoppas jag det går bättre.


Annan grej som gjorde min dag väldigt ostabil var att jag fick reda på att min gamla ponny flyttat till ett nytt hem. Jag får ont i magen varje gång jag vet att han ska flytta, det kan ju bli samma sak igen och igen och igen. Har dock kollat in denna tjejens blogg och jag tycker hon ser duktig ut så jag hoppas för mitt liv att det funkar för dom. Min fina fina prins. 

Som ni ser är det lite svårt, efter trean tar jag lite i honom, lite för sent och han hoppar upp sig som satan på fyran. Jag kommer i obalans och efter hindret skulle vi åt höger men det var mer naturligt att gå åt vänster. Kunde inte heller dra i honom åt höger eftersom han är såpass känslig utan måste svänga med sitsen och därav blev det en lustig sväng.. 
Vad jag ska tänka på inför imorgon är att ha nåååågot mer power i grundgaloppen och sedan försöka komma ner i sadeln snabbare efter hinderna så att jag kan rida mer med sitsen.

Vet inte hur många tidsfel jag fick och equipe har inte uppdaterats så kan inget säga..

Växjöortens fältrittklubb - Lammhults ridklubb, 10 augusti.

Jag är påväg in i denna svacka igen, jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte. Ni vet för ett halvår/år sedan kanske, när jag bröt ihop efter varje tävling. Det känns som att jag snart är där igen. Är det inte det enda så är det självklart det andra. 

Jag är jättenöjd över dagens start. Jag fick ett stopp där vi kom i ett mellanläge, jag valde att hålla och han stannade. Mitt fel. Resten av banan hoppade han klockrent. Han hoppade så väl att jag höll på att flyga av två gånger. Han var jättefin. Men så var det ju som sagt ett stopp. Jag är nöjd, men jag är så sur på mig själv för jag borde inte vara nöjd. För ett år sedan hade jag varit det, men jag kan inte hela tiden nöja mig med 4 fel. Jag vill så gärna gå in där och vinna. Jag kommer väldigt väldigt sällan ens till fas 2, jag kan inte satsa. 

Och så är det det där med alla som säger. Det var en toppenrunda, tänk på att det är första gången på hackamore, tänk på att det är första gången på gräs, tänk på att det är första gången här osv osv. Om jag skulle tänka så skulle jag alltid kunna hitta något med "första gången". Jag skiter i om det är första gången, det är inte första tävlingen. Vi har gjort drygt 60 starter tillsammans, det är inte första gången vi tävlar. Vi ska kunna gå in och leverera även om jag har ett nytt bett. Jag har helt ändrat min inställning till tävlandet, jag ska gå in för att vinna. Men det är inte så lätt att "satsa" om man inte ens kommer till omhoppning. Kan skriva en hel roman, kommer ändå aldrig kunna uttrycka mina känslor. Skippa allt "det släpper snart" snacket. Det har folk sagt till mig sedan ett år tillbaka. När är snart mån tro?

Jag är som sagt nöjd, men jag vill ändå mer. Det är sååååå svårt, han är så känslig på hacket nu, jag kan knappt ta i honom utan att han tror att det betyder stopp. Ska se om vi kan fixa något så att det blir något mellanting.. Hoppar gör han ju, men det är fan inte lätt att rida..

Läs om tävlingen här. Inte mycket att se om jag säger så..

Det började med LA, redan när jag gick banan kände jag att det här var en lustig bana. Inte alls nationellt på den nivån jag sett innan. Det var enkla vägar hela grunden och inget lustigt alls enligt mig. Fine.
Inne på framridningen blev jag stressad då de tog in en på framhoppningen som var precis innan mig så jag började hoppa på det lilla hindret som stod där. Han stannade och jag flög av. Fick ont i mitt onda finger men hoppade upp igen och tog nya tag. Då skickade dom ut den här personen från framhoppningen för att de missat några andra innan så jag hade inte alls bråttom. Väl inne på framhoppningen var han superspookey. Han överhoppade sig något enormt på vissa hinder, hittade inget bra läge och allt var allmänt BLÄ. Han var väldigt het och pigg, men några meter innan hindret backade han av. Jag har sett många sidor av Chuck och han brukar vara väldigt ojämn. Kan gå från dag till dag eller vecka till vecka. Jag menar han var sååå fin förra helgen och sen nu var han någon helt annan häst. Jag brukar känna igenom honom alla gånger men inte idag. Det var inte C jag satt på.

Jag gick in på banan och innan jag ens hann tänka skulle jag starta och ja, kom på ettan och han står emot. Jag kan inte sätta fingret på vad han gjorde men han taggade som satan och släppte jag på tyglarna så exploderade han, bokstavligt. Men samtidigt stog han emot. Fick ett stopp på ettan och sedan fick jag verkligen jaga honom över, han ville inte. Hoppade tvåan men den fart vi fått upp på ettan och sedan stannade jag honom på trean. Vi kom helt fel, jag hittade ingen rytm och jag hade lixom ingen bjudning att ta från. Även om han var stark som en oxe. Det var en kombination så att jaga över honom hade heller inte funkat.

Sedan strök jag mig i LA+. Jag tänkte först gå in och hoppa, och försöka lösa det som hände innan men ju mer jag tänkte så ville jag inte. Det var nästan 30 grader varmt och C var helt genomsvett. Underlaget i paddocken var övervattnat, alltså tungt och kladdigt. Jag tror att han var så trött psykiskt av värmen men ändå pigg i kroppen. Det var därför det blev pannkaka. Hade han varit bara pigg och framåt hade det varit perfekt för jag red som om han vore det. Jag borde istället ridit på mer framåt men ändå hållt i honom. Bra att vara efterklok. 

Så det var dagens, så många nya människor som var där och kollade och jag tänkte att nu kan vi visa vilket team vi är. HAHAHA, vi tog oss över två hinder. Lite tråkigt trots allt, men allt har sina anledningar.
Vid detta laget lär ni alla där ute veta hur ojämn C faktiskt är. Och idag var han verkligen en helt annan häst än vanligt. Hur ska jag veta hur jag ska rida? 

Jag har inte haft en enda sovmorgon på hela veckan och inte heller förra helgen och några dagar förra veckan. Imorgon kan jag glädja mig över att jag får sova hur länge jag vill. Men jag klagar inte på att gå upp idag för idag bär det av mot Västervik. 

Jag tänker inte göra någon big deal utav att jag rider 1.15 idag. Utan samma tanke som jag alltid har, vänta och vara iskall intill sista galopsprånget. Chuckis kommer nog inte märka att det är högre om inte jag gör det, så allt ligger på mina axlar idag. Känns bra, jag har smält gårddagens pass och idag tar jag nya tag.

Har tyvärr inte tid att blogga mer nu, utan jag tänkte dra på mig lite kläder och sedan åka till stallet med mamma. WISH ME GOOD LUCK? 

Fick ett gäng sjukt fina bilder av Vernesa på mig och Chuck från igår. Alltså jag kan inte fatta att han verkligen är min och att jag har möjligheten till att få äga en så fin ponny. Jag tror jag drömmer, ser ni? Så jäkla fina bilder, vill typ äta upp dom.. hehe.

Efter lördagens tävling kände jag mer för att avanmäla mig till kommande tävlingar, ställa av Chuckis och sedan inte rida på ett tag. MEN efter gårdagens runda känner jag att det är NU jag ska tävla. Om han går så här fint på hacket resterande tävlingar, då är det bara jag som ska rida också. Det är inte ofta han hoppar såhär väl, det blir lite orytmiskt då han hoppar ganska mycket uppåt och det är pga att jag lägger honom aningens nära. Men jag tror att om jag tänker lite bättre nästa helg ska det inte vara några problem alls att hoppa LA och debutera LA+.
Snarare tvät om, nu är han fin, riktigt fin och det ska vi ha med oss nästa tävling. Har dessutom aldrig varit i Västervik men har bara hört bra om stället. 

Vilka av er ska till Västervik nästa helg på lördagen? Skulle vara roligt att se nya människor!

Haha, jag måste vara den människan i hela bloggvärlden som bjuder på mest roliga klipp. Alltså hur pinigt är det inte att jag skriker HOPP? Jaja, vadfasen. Jag syns ju i alla fall.

Brukar ju ta bort ljudet och lägga dit musik, men jag har fortfarande inget bra redigeringsprogram och vill inte starta den andra datorn då det känns som att den kommer pajja. Så här kommer den, helt oklippt och oredigerad. 4 fel på hinder och 3 tidsfel.

Men kolla in sprången, hans bakben på typ sjuan!

Nu tror nog en del att det gått åt helvete och att jag inte vill blogga på grund av det men sanningen är annorlunda. Min älskade mormor fyllde år idag så direkt efter tävlingen åkte vi till henne på kalas och kom hem först nu. Så det är färför bloggen stått tom under dagen. Sorry, my bad.

Chuckis var helt satans, sjukt, galet, jävla fin idag. Han hoppar hus när det väl gäller, no problems. Alltså bana på ca 1.05-1.10 hoppade han 20 cm över alla, och han tar inte ens i. Ponnyn har kapacitet, inget snack om saken. Men någon vinst blev det inte, någon nolla blev det inte heller. För är det inte ponnyn som är galen eller glömmer ett ben, ja då fasen är det ryttaren. Alltså det är skrattretande att jag kunde sumpa denna chansen så mycket. Hela banan felfritt, många tekniskt svåra svängar, två kombinationer, den första kort och den andra lång men båda med ett språng emellan. oxer-räcke i den ena dessutom. Han var inte i en enda bom, inte EN enda. Han lyssnade på mig hela banan, kortade och längde när det behövdes och sedan på hinder nummer nio tar jag tillbaka fasst än vi låg helt perfekt. Klart att han stannar, hur dum får jag vara. Sedan hoppade han den och tian klockrent igen. Alltså när ni ser filmen kommer ni tappa era hakor. Han hoppar helt sinnessjukt bra. 

Men så är det, ännu mer chanser för mig och C att få in flera rundor i LA som denna. Ni vet när jag fick stoppet så blev jag för en sekund jättearg på mig själv, sedan började jag skratta inombords. Det är lixom komiskt. 
Slutade på 7 fel, stopp + 3 tidsfel

Har dessutom märkt att jag pratar extremt mycket när jag är inne på banan. Har aldrig gjort det innan men nu säger jag något vid varje hinder. Om jag kommer nära säger jag: upp. Kommer vi lustigt och han hoppar säger jag bra efter. På vattenmattan morrar jag. Idag precis innan stoppet utbrast jag: "HOOOOPPPP!!" i hopp om att han skulle hoppa. Innan första hindret blev han rädd för något så jag bah: Nej men nu får du väll skärpa dig. Alltså jag pratar HELA tiden x)).

Foto: almasfoton.blogg.se / almasfoton

Ni får skratta hur mycket ni vill, helt okej! Ni kan även skriva hur mycket jag sliter och drar i honom och hur dåligt jag rider. Jag tror ändå att ni aldrig kommer förstå hur mycket kraft den lilla varelsen har. Haha. Att jag ens lägger upp detta, skrattar så jag dör.