ÅÅÅÅÅÅÅHHH
Jag är jättenöjd över dagens start. Jag fick ett stopp där vi kom i ett mellanläge, jag valde att hålla och han stannade. Mitt fel. Resten av banan hoppade han klockrent. Han hoppade så väl att jag höll på att flyga av två gånger. Han var jättefin. Men så var det ju som sagt ett stopp. Jag är nöjd, men jag är så sur på mig själv för jag borde inte vara nöjd. För ett år sedan hade jag varit det, men jag kan inte hela tiden nöja mig med 4 fel. Jag vill så gärna gå in där och vinna. Jag kommer väldigt väldigt sällan ens till fas 2, jag kan inte satsa.
Och så är det det där med alla som säger. Det var en toppenrunda, tänk på att det är första gången på hackamore, tänk på att det är första gången på gräs, tänk på att det är första gången här osv osv. Om jag skulle tänka så skulle jag alltid kunna hitta något med "första gången". Jag skiter i om det är första gången, det är inte första tävlingen. Vi har gjort drygt 60 starter tillsammans, det är inte första gången vi tävlar. Vi ska kunna gå in och leverera även om jag har ett nytt bett. Jag har helt ändrat min inställning till tävlandet, jag ska gå in för att vinna. Men det är inte så lätt att "satsa" om man inte ens kommer till omhoppning. Kan skriva en hel roman, kommer ändå aldrig kunna uttrycka mina känslor. Skippa allt "det släpper snart" snacket. Det har folk sagt till mig sedan ett år tillbaka. När är snart mån tro?
Jag är som sagt nöjd, men jag vill ändå mer. Det är sååååå svårt, han är så känslig på hacket nu, jag kan knappt ta i honom utan att han tror att det betyder stopp. Ska se om vi kan fixa något så att det blir något mellanting.. Hoppar gör han ju, men det är fan inte lätt att rida..
Ursäkta för att jag frågar .. Men varför går du inte ner lite i klasserna då? Istället för att tjöta LA när det går mindre bra så gå ner till de lägre klasserna tills han lyssnar lite mer och du preseterar bättre psyktiskt.
Såg fint ut på filmen, kram!
Säger som min tränare sa till mig en gång "Sluta gnäll och börja RIDA istället!" ;)) You can do this, kämpa kämpa! :))
Tänkte berätta lite snabbt om min ponny.. Jag har haft honom i snart två år och vi är fortfarande kvar där vi började känns det som.. Självklart är det ju inte sant egentligen, han går tex klockrent i dressyren nu och han är riktigt rolig att rida där men nu är jag ju ingen dressyrryttare.. Jag vill hoppa. Jag har precis börjat hoppa lite LB detta året (3 stycken för att vara exakt) och vi har vägrat ut oss i varenda en. Jag hoppade en P&J på 1m där han hoppade runt helt klockrent men det var också enda gången på den höjden. Vi startade en P&J idag (90) och han stannade säkert 10 ggr. Behöver jag säga att jag är knäckt? Jag vet ju att vi kan. Men min osäkerhet sätter stopp för oss. När han aldrig ställer upp så blir jag osäker och då har han ju ännu svårare för att hoppa. Och nästan varje gång jag går in här så önskar jag mer än nåt annat att min häst kunde vara lite mer som C, ha samma hinderglädje och mod. Tänkte bara säga det.. vet inte varför egentligen. Kanske för att berätta att du inte är den enda som det aldrig går bra för? (föresten så kanske du kommer ihåg mig från LB:n på ölandshoppet? jag var tjejen som vägrade ut mig)
Han hoppar galet bra dock!
