Det började med LA, redan när jag gick banan kände jag att det här var en lustig bana. Inte alls nationellt på den nivån jag sett innan. Det var enkla vägar hela grunden och inget lustigt alls enligt mig. Fine.
Inne på framridningen blev jag stressad då de tog in en på framhoppningen som var precis innan mig så jag började hoppa på det lilla hindret som stod där. Han stannade och jag flög av. Fick ont i mitt onda finger men hoppade upp igen och tog nya tag. Då skickade dom ut den här personen från framhoppningen för att de missat några andra innan så jag hade inte alls bråttom. Väl inne på framhoppningen var han superspookey. Han överhoppade sig något enormt på vissa hinder, hittade inget bra läge och allt var allmänt BLÄ. Han var väldigt het och pigg, men några meter innan hindret backade han av. Jag har sett många sidor av Chuck och han brukar vara väldigt ojämn. Kan gå från dag till dag eller vecka till vecka. Jag menar han var sååå fin förra helgen och sen nu var han någon helt annan häst. Jag brukar känna igenom honom alla gånger men inte idag. Det var inte C jag satt på.

Jag gick in på banan och innan jag ens hann tänka skulle jag starta och ja, kom på ettan och han står emot. Jag kan inte sätta fingret på vad han gjorde men han taggade som satan och släppte jag på tyglarna så exploderade han, bokstavligt. Men samtidigt stog han emot. Fick ett stopp på ettan och sedan fick jag verkligen jaga honom över, han ville inte. Hoppade tvåan men den fart vi fått upp på ettan och sedan stannade jag honom på trean. Vi kom helt fel, jag hittade ingen rytm och jag hade lixom ingen bjudning att ta från. Även om han var stark som en oxe. Det var en kombination så att jaga över honom hade heller inte funkat.

Sedan strök jag mig i LA+. Jag tänkte först gå in och hoppa, och försöka lösa det som hände innan men ju mer jag tänkte så ville jag inte. Det var nästan 30 grader varmt och C var helt genomsvett. Underlaget i paddocken var övervattnat, alltså tungt och kladdigt. Jag tror att han var så trött psykiskt av värmen men ändå pigg i kroppen. Det var därför det blev pannkaka. Hade han varit bara pigg och framåt hade det varit perfekt för jag red som om han vore det. Jag borde istället ridit på mer framåt men ändå hållt i honom. Bra att vara efterklok. 

Så det var dagens, så många nya människor som var där och kollade och jag tänkte att nu kan vi visa vilket team vi är. HAHAHA, vi tog oss över två hinder. Lite tråkigt trots allt, men allt har sina anledningar.
Vid detta laget lär ni alla där ute veta hur ojämn C faktiskt är. Och idag var han verkligen en helt annan häst än vanligt. Hur ska jag veta hur jag ska rida?