Chuck var fin när jag började, jag skrittade fram länge och jobbade honom i skritten sen tog jag i princip bara 2 varv i trav och gick sedan direkt på galoppen. Han tog stadig kontakt direkt från början och han var fin. Inte wow, utan bara helt okej. Jobbade galoppen mycket, flyttade honom på den öppna delen på volten så att hela han hängde ihop och ökade lite på den andra halvan. Detta gjorde jag i båda varven innan jag var tvungen att gå in i ridhuset pga ridlektionerna. Han kollar alltid på allting där inne men ändå jobbade han på bra, var inte där alls länge innan jag kunde gå ut igen och då sa det bara poff, sen var han ett helvete. Han blåste upp sig, trippade på tårna, blev rädd för ALLT och var riktigt jäklig. Jag försökte verkligen lugnt och sansat få honom lugn, men han var helt blockad. Kollade på allt och fick för sig att helt utan anledning tvärvända osh sparka, som om han sparkade mot det läskiga. Till slut blev jag arg och sa till honom på skarpen en gång och efter det blev han galet fin. Han var fortfarande lite tittig men jääääklar vilken power. Han hade ett tryck i bakkärran som han aldrig haft förut, ryggen var upphöjd och halsen var biffig som satan. Den känslan alltså *.*

Ökade på i galoppen och jag blev helt paff, satan vad fin han var. Efter ett tag la jag ner honom i formen och travade sedan av inne i ridhuset innan jag skrittade av honom runt hagarna. FIN PONNY!
Jag behöver nog verkligen lite bråk ibland, för det är först då jag verkligen börjar rida.