Vill du också bestämma om vad jag ska skriva här, gå då in här och kommentera!

Jag var aldrig rädd för något som hade med hästar att göra, var inte rädd för hästar i stallet eller för att rida lite galna ponnyer. Men sen förändrades det hela under en period förra året. Jag gick från helt orädd till skeptisk, fundersam, osäker och rädd. Att vara rädd för det jag älskar mest på hela jorden har verkligen varit en utmaning. Jag har alltid börjat tänka längre, jag är defenitivt mer försiktig och gör inte saker jag kunde göra för ett år sedan. Jag litar sällan på hästar jag inte känner och är alltid på min vakt, har svårt att sitta upp på hästar som jag hört saker om. Det är jättejobbigt att det blivit såhär, för jag kommer ihåg mig själv när jag slapp tänka på allting jag tänker på idag. Även om jag ofta utmanar mig själv så är det inte alltid med glädje utan ibland endast för att jag måste övervinna min rädsla.

Men min största rädsla inom ridsporten, finns så sjukt mycket och just nu kommer jag inte på EN sak. Jag tänkte först på att om något händer med Chuck, men ärligt talat så finns det värre. Och det är då vi kommer in på det över, sånt som jag funderar på varje dag, tänk om jag gör något fel, jag trillar av och skadar mig mycket. Min största rädsla är nog ändå att jag skulle skada mig så mycket att jag blir funktionshindrad, rullstolsburen och ALDRIG mer kan rida. Jag vet att även rullstolsbundna kan rida men jag menar att rida på det sättet som jag rider på idag.

Okej ta det på rätt sätt nu, jag har INGET emot funktionshindrade/handikappade men jag tror inte att någon vill hamna i den sistsen och det är just därför det är mmin största rädsla inom min sport. Att det skulle hända mig!

bild: google.se