Jag är så trött på detta

Jag skriver detta direkt ifrån min hjärna och mitt hjärta. Jag har haft Chuck i mer än ett år och under den tiden har vi endast lyckats samla på oss 3 st placeringar och vi har varit ute och tävlat mycket. Jag är verkligen inte en person som samlar rosetter och vill ha många priser som gör att jag syns och alla vet att det går bra för mig. Det jag bryr mig mest om är att känslan ska vara bra. Och ja, vissa tävlingar har jag haft en bra känsla men det går sällan bra för mig nu för tiden. Vi ligger alltid långt ner på resultatlistan och jag kommer inte ihåg senast vi gick runt en banan felfritt. Som sagt, så länge känslan är bra bryr jag mig inte speciellt om placeringar. Men ibland(som nu) känner jag att det fasen aldrig är vår tur att visa vad vi går för. På träningar rider jag alltid bra, Chuck går som en klocka och man blir så jäkla glad över att det funkar. Sen kommer man ut på tävling och allting blir pannkaka. Någon gång hade det varit kul att få visa att vi också klarar av det vi ger oss in på. Nu känner jag mig ärligt talat helt misslyckad. Och ja, jag försöker verkligen ta det med en nypa salt, men efter ett års slitande så skulle det vara roligt med lite bekräftelse. Att jag nåon gång fick stå på pallen, att jag fick höra domaren säga noll fel efter min runda och jag kan beröma min ponny för att vi fixade det tillsammans. Nu rider jag, hör hur han slår i bom på bom och sedan ramlar dom. När jag går in på banan är jag alltid glad och vill göra bra ifrån mig, men när jag sedan hör bommarna falla är det som om jag ger upp. Jag blir så besviken över både mig själv och hästen. Dels för att jag vet att jag kan så mycket bättre och för att Chuck är inte den typen av häst som brukar riva. 

Idag t.ex hade jag hoppat en superfin runda i LB och var felfria ill sista hindret i omhoppningen som C stannar på då jag satte honom i skiten. Hade jag ridit lite bättre hade det garanterat blivit en dubbelnolla. Sen i andra klassen så red jag bra till en början, sen blev han för pigg och bara springer iväg - jag tar för hårt i honom och vi kommer jättenära och river. I det läget hade han kunnat ställa upp för mig och inte sprungit så. Det är antingen hans eler mitt fel, alltid. Och jag är så ledsen på detta. Jag skäms verkligen när jag helg efter helg åker och tävlar och kommer alltid hem med massor av fel i bagaget. Idag var första gången på riktigt länge som jag ens gick till omhoppning. 

Jag vill också stå på pallen någon gång, inenting går längre och jag tappar tävlingssugen och vill inte alls längre. Vad fasen ska jag göra..? 

Hade så mycket mer på lager, men jag orkar faktiskt inte skriva mer. Är så arg och ledsen. Vad ska jag säga när jag kommer hem och alla frågar hur det gått? SOM ALLTID. Åt helvete.. jag vill inte. Jag vill kunna le och säga fyfasen vad bra det gick och vad kul vi hade. Nu kan jag varken säga det ena eller det andra.

Jag lovar, du kommer stå på pallen! Ni är fantastiska och kommer alltid vara dom bästa för mig! Ni är helt underbart vackra och snygga tillsammans! Bara vänta och se så kommer det betala tillbaka sig jag lovar <3

Carro, du har bara haft chuck ett år, det tar tid och det ska inte vara lätt. Det tar lång tid innan alla pusselbitar sitter på plats. Det är också skillnad på tävling och träning, man blir nervös och det smitta av sig på hästen med en gång. Men det är sånt som kommer, sånt man lär sig. varken du eller chuck är så erfarna(absolut inget illa menat) men efter motgång kommer framgång. Lägg det bakom dig och blicka framåt. Det är många som tror på er och även jag. Ni kommer lyckas, men ni kommer att få kämpa för det. Ingenting ät gratis när man har häst. Många kramar!! :)

Det handlar om rutin. Det enda man kan göra åt "problemet" är att tävla, tävla och tävla. Både du och Chuck måste samla på er maaaassa flera starter i bagaget.
Stå över några träningar och åt ut och tävla flera helger istället.
Gå ner en klass och tävla oftare. Samla självförtroende och hoppa lite LC och LB lokalt. Känna att allting är lätt, ha kul och få lite framgångar! Sen när ni går dubbelnolla i varenda start är det bara att köra igen!! =)

Förstår din frustration :( Själv tycker jag dina resultat aldrig är dåliga, men förstår ändå att du vill placera dig någon gång!

Nu har jag inte alls mycket erfarenheter, och ta inte illa upp, men jag har följt dig & Chuck sen ni startade er första klubbtävling (som ni vann va, om jag inte minns fel?), och ni har utvecklats så enormt, och det har gått mycket fortare än för mina kompisar för den klättringen i klasserna som tagit dig ett år har tagit dem tre år!

Jag tycker det är otroligt kul att det gått så fort och jag vet inte hur jag ska säga detta utan att låta nedvärderande men ni skulle ju kunna prova hoppa nån lägre klass, typ LC? Kanske inte känns så kul, men du vet ju att höjden inte är ett problem för Chuck, utan det är emellan hinderna, om jag förstått det rätt? Om ni hoppar en LC så kan du ju vara heeelt lugn med höjden och träna emellan hinderna? För även om du kanske inte har ett problem med höjden så är det ju lättare att hoppa 90 än 110 lixom. Sen kanske du även lyckas få en rosett, och även om det bara är LC så är det ju fortfarande placering, vilket kanske gör dig lite taggad?

Men jag har ju ingen aning om hur du eller C funkar, så du behöver absolut inte ta åt dig av mitt tips om du inte vill!

Och remember - jag tror fortfarande på att ni någon gång kommer till SM!
Kram!

Hej, förstår att du är ledsen osv. Men du har inte tänkt och gå ner i klasserna på LD/LC och bara hitta känslan lixom. att det känns lätt, bara komma runt istället för att satsa på de högre klasserna. Det kommer, du kan ju gå ner och hitta känslan få in rutin. För sedan tror jag absolut att ni kommer klara det högre målen, ha bara inte för bråttom ! :)

Jag tror att ngt som skulle kunna hjälpa är att gå ner ett snäpp i klasserna och släppa ALLA krav. Rid Lc/Lb några tävlingar och ha bara kul! I Lc behöver du inte komma perfekt på hindrena. För du vet ju att din ponny kan hoppa, ni har ju bevisat att ni kan ni också, en nolla i La är inte fy skam! Så gå ner i klasserna och bara rida och det enda kravet du ska ha är att ha roligt. Tror att du vill så himla mkt och försöker så himla mkt men till slut blir allt fel och sen vill man inte tävla eller ngt överhuvudtaget för man är så trött på att bli besviken hela tiden. Har du inga förväntningar så kan du heller inte bli besviken! :) Det är inte ngt dåligt att gå ner i klasserna då och då för att hitta tillbaks till glädjen och viljan. Been there done that. JAg gjorde felet att bara köra på i samma klasser som innan för jag tyckte ju att höjden inte är några problem för min häst. Men ett halvår senare så började min häst stanna och jag blev jätte osäker på hinder, DÅ gick jag ner i klasserna men då var det ju försent - min häst och jag litade ju inte på varandra längre. DEt har tagit vääldigt lång tid att komma därifrån och vi börjar sakta men säkert samarbeta igen.

Nu blev min kommentar lite flummig kanske men jag tror att det skulle göra ditt självförtroende väldigt gott att hoppa en riktig låg klass och bara ha roligt! :) För höjden i sig är ju inget problem, men i en högre klass så måste man ju ha betydligt bättre koll på ridningen mellan hinder än i en låg.
Önskar dig lycka till och tror att om du bara ger det tid så kommer du ta massvis med placeringar med din fina ponny! :)

Mitt tips är att gå ner i klasserna! Gå från nat la till lok LB och bara känn!

I think you can do it<3


Rean Landman
from The Netherlands

Jag känner exakt samma sak.
Jag har haft min ponny i två år och det funkar nästan aldrig. Det är stopp på de flesta tävlingar och då tävlar vi ändå på lokal LD-LB nivå, precis som för två år sen. Det kanske ser och känns bättre nu men det känns som det aldrig går framåt eller ger bra resultat och man tappar motivation.
Jag känner så igen det du skriver.
Hoppas det går bättre snart för er, vilket jag tror!

Kämpa på!

Så kändes det för mig under heeeela 2011 med min ponny som jag hade då bara haft i ett år. Jag kände precis som du, varför får jag aldrig stå där och säga - shit vad det gick bra. För som du också säger, det var antingen jag eller hästens fel. Hon ställde inte upp eller någonting. Blev tillochmed "dissad" av min egen ridklubb att inte vara med i ena omgången av Div 1, de LÅNADE in en från en annan klubb istället, en dag innan.. Gick verkligen skit hela året, förutom några tävlingar. Jag fattade inte heller vad som var fel. 2012 bytte jag bett till ett babypelham, då min tränare tipsade om det. Gick lite bättre och vi nollade vår andra LA! Men efter det gick det sämst igen. Vad var det nudå? tänkte vi.

Vi kollade upp henne och det visade sig att hon hade en hake i munnen, vi bytte också bett. Sedan var hon "skadad" (hon hade en galla) ett tag, då red jag bara utan krav och bara myste. Jag tror vi hittade varann mer då. Nu efter mer än 2 år tillsammans, det är först NU det går bra för oss på riktigt. Vi gick ner på klasserna, hoppade bara LC och LB och hade KUL. Det hade vi verkligen. De senaste tävlingarna har jag inte ridit med sporrar eller spö och det går så himla mycket bättre.

Det jag menar är att det tar TID att lära känna varandra på riktigt, brukar ta 2 år att hitta nästintill alla "knappar", med rätt träning och hjälp :) Gå ner i klasserna och hoppa och ha KUL, släpp alla dom här kraven. När det går bra i de lägre klasserna, klättra SAKTA, hitta varandra. Nu efter 2 år med min ponny har jag hittat mer "knappar" och nu går det riktigt bra! Jag tänkte också ge upp, men det gjorde jag inte. Efter massa tårar, besvikelse och svett kommer nu allt det roliga. Ge inte upp Caroline! Du är grym, kämpa vidare. Ni kommer fortsätta lära känna varandra tills det går bra för er :) Chuck påminner lite om min häst, det kommer att lösa sig!

kram

Du satte ord på mina tankar Carro! Förstår precis vad du menar! Jag hade min c-ponny i två år och våran debut i LA kändes bättre än dom sista vi gjorde. Jag tror du gör lite som jag, ställer alldeles för höga krav. Eller jaa, jag vet inte eftersom jag aldrig träffat dig eller pratat med dig. Men jag har alltid varit den att när jag väl är felfri så är jag galet snabb, vilket jag tror att du också är, men sen är det ju dethär med att vara felfri. Tror jag var utesluten fem starter på raken i slutet av våras. I slutet av sommarlovet var jag på tredagarsmeeting i Kalmar och startade lilla rundan med alla runder felfria, placering i varje klass varav två vinster, vi vann hela lilla rundan och allt kändes grymt! Jag tror att ni har en liten downperiod nu! Som mig då, låååånga downperioder men lååååånga superperoider. Jag tycker som de flesta här, gå ner till lokal LC LB och rid där tills det känns löjligt enkelt. Bara känn att du kan svänga och ha det roligt och enkelt. Även om han klarar höjden i LA hur lätt som helst så kanske det är fler tävlingar ni behöver. Men vad vet jag? Mitt tips bara, lycka till, ni tar hem det nästa gång! <3

Carro, jag känner varken dig eller Chuck. Har lusläst kommentarerna innan mig lite snabbt, och de flesta har nämnt att gå ner i klasserna kanske vore en bra sak? Jag har själv fått höra sånt, när det gått dåligt i LB t.ex. Hört att man kanske inte riktigt är redo än. Men jag känner såhär, vi tar ett exempel; Jag och min häst har legat på LC-nivå ett bra tag, sen går vi upp på LB och det blir knas och pannkaka och allt detta som du beskriver. Folk säger - ni kanske inte är redo? Nej det kanske vi inte är, men LC är alldeles för lågt, där blir folk (motståndare) arga att man startar och jämt går in och snor vinster och placeringar. Genom att gå in i LB och få dessa skitrundor skapar man även rutinen. Jag vet inte hur du känner, om det känns för lätt att hoppa en t.ex. reg. LC, eller en lokal LB? Du vet ju bäst själv, även om man kan känna att man inte har en aning.

Kanske är det värt att gå ner och hoppa nån lokal LC & LB, eller att åka och starta t.ex. BARA en lokal LB nån gång? För att hitta den rätta känslan igen, hitta glädjen och kunna åka hem nöjd? Jag har ingen aning, men det är mitt tips. Tänk över det bara, och känn efter själv hur det känns så ska du se att det lossnar så småningom. Dessa djur är inte lätta, och endel är mindre lätta än andra, men i slutändan kanske det är värt alla dessa skitrundor osv, eller hur?

Som sagt, känn efter själv, låt ingen annan göra det. You go girl!
Kram Emelie

sv: Dåså, då vet du att det hållet inte är "rätt" håll. Försök kämpa iaf, för jag, och även många andra, tror på er! :)

Förstår hur du känner när det aldrig går bra, men C e en fantastisk ponny och du e en fantastisk ryttare! Ge aldrig upp och fortsätt att kämpa så ska du se att de kommer :)

Först funkar inget, sen börjar de gå på träning och tillslut kommer det på tävling oxå. Ge inte upp, det tar tid så är det. Förstår din frustration men fortsätt försöka.så småningom släpper de på tävling oxå. Jag och många andra tror på er! Du rider bra och chuck har mycket kapacitet. Fortsätt kämpa! :)

Gå ner i klasserna och känn att ni kommer runt med lätthet, lek o vinn lite LC så kmr du känna att du kommer få en mycket bättre inställning! :)<3

jo Carro, jag har ju följt er ett tag.
tycker du verkar rida honom super bra efter det man ser via dator.
sen förstår jag att det är surt som fan då det blir sådär. känner lite likadant då det gäller min storhäst.. just nu går tävlingarna inte bra.. träningar super bra. men inte tävlingarna.
men jag hoppas du får en vändning på tävlingsfronten snarast så du får känna att allt slit lönar sig.

Förstår dig lite..jag har haft min ena ponny i snart 1 år och vi har inte en enda runda utan fel.Har EN runda utan rivning men då fick jag lägga volt till sista hindret eftersom han började stegra och bråka...

Jag tycker att det har sett bra ut, för det mesta. Känslan kan ju bara du känna, men jag tycker att du ska ge Chuck (och dig själv) lite tid. Fortsätta träna för det grymma känslan, och träna på småsaker som kanske verkar onödiga. Verkligen hitta honom i hoppningen, se saker från hans ögon - kanske ge honom vintervila? Kanske inte vila från träning, men från tävling? Vila upp er för att sedan visa hur grymma ni är?
Jag vet ju inte hur Chuck reagerar på olika saker, men tipset är att försöka se saker från hans ögon och såklart träna upp dig egen självkänsla. Kämpa på - snart är det du som står på prispallen!
Kram!

Jag förstår hur du känner dig. Så var det med min förra ponny, kämpade och kämpade, uteslutning efter uteslutning, efter varje tävling var jag jättebesviken men på något sätt lärde jag mig att alltid fortsätta kämpa och efter nått år gick det riktigt bra! Ibland är det hur svårt som helst.. Ett tips är att inte ha så höga förväntningar och krav på dig själv, släpp det och rid BARA för känslan! Och det viktigaste är att kunna ha kul! Självklart blir man glad över placeringar osv men det är långt ifrån det viktigaste, du ska vara stolt att ni kommit dit ni är också! Du har bara haft honom 1 år, det tar alltid tid. Jag tycker ni är jättefina, menar verkligen det! Så ta åt dig, sen hoppas jag att du får en bättre känsla och flyt som du önskar! :)