Tyglarna har jag kunat känna på ganksa snabbt då jag både har ridit dressyr och hoppning i dom på bara två dagar. Jag brukar vanligtvis inte utvärdera ett par tyglar men jag måste får lite frågor besvarade så jaggör
det i alla fall. 
När jag red dressyr hade jag inga vantar på mig och då var dom helt perfekta. Jag fick bra grepp och blev inte alls så glappig i handen som jag kan bli annars utan jag hade stadigare kontakt. Dock fick jag lite problem med att ha dom jämna, jag är proffs på att länga lite på yttertygeln men när jag har tyglar med "pluppar" på så kan jag alltid tvinga mig själv att inte länga dom. Men nu kunde jag inte riktigt veta om det var någon skillnad. Detta kankse dock är vanesak och efter ett tag borde jag ha vant mig.

I hoppningen hade jag vantar och detta ledde till ett riktigt riktigt bra grepp. Vilket för mig inte är så bra. För när jag hoppar så har jag alltid super stöd i handen. Jag släpper aldrig en cm på tygeln förens jag ska skritta på långa tyglar typ. Jag håller stenhårt och det ända jag har haft svårt med är att jag gärna kortar tyglarna mer och mer hela tiden. Och eftersom Chuck inte har något emot att krulla ihop halsen lite så märker man inte att man har kortat tyglarna förens man är framme vid lädret. Då var det också bra att ha stropparna så att man visste vart man hade handen. Nu bara fortsatte den fram hela tiden. Detta är för mig ett riktigt jobbigt problem och om någon har tips på hur man kan undvika det så är jag jättetacksam. Jag har funderat på att sätta silvertejp som en linje och jag får inte korta mer än det. Kanske funkar det?

Annars var tyglarna riktigt sköna och jag tror att när jag vant mig så kommer jag nog inte kunna rida i något annat än dom.