Från toppen till botten

Jag ljuger om jag säger att jag kan ta mycket skit, jag ljuger om jag säger att jag ofta är stark. Men jag ljuger inte när jag säger att jag kan verka stark. Det är så mycket i mitt privatliv som jag utelämnar från bloggen men NU tänkte jag att ni får ta del av en liten del av det. Jag har verkligen varit sjukt ostabil i mitt liv på sista tiden, dels att det hänt väldigt mycket, ny skola, helt nya vänner, glider isär från vissa gamla vänner, hästen krånglar ena dagen, andra dagen går han perfekt, känslor over the sky.. allting känns tungt nu, ALLTING. Finns några små saker som lyfter upp livet, men dom sakerna är för små och händer för sällan så det är knappt värt att rabbla upp det. 
Jag känner ingen motivering till att vakna på morgonen, jag känner ingen motivering till att försöka i skolan, jag känner ingen motivering till att träffa vänner, att rida eller att blogga. INGET motiverar mig nu, det känns som att jag bara går och går i samma spår varje dag, cyklar till skolan, cyklar hem och till stallet sen hem och sova. Allting går som en rutin, jag tänker inte ens utan gör det utan åtanke. Varje gång jag klickar på "nytt inlägg" känner jag bara: Jaha, vad ska jag klämma fram denna gången? Jag har faktiskt på riktigt funderat på att klicka på delet och aldrig mer sätta min fot i bloggvärlden. ÅH, jag vill bara skrika, göra något galet, känna mig fri! Jag känner mig inlåst i mitt egna liv, där satte jag bra ord på hur jag känner. Jag vill göra något med mitt liv som betyder, något som förändrar. 

Så mycket känslor och så mycket oro som finns inom mig just nu, och allting har från en början med EN enda person att göra. Jag är så otroligt kär, kan någon ge mig HAN?

FUCK LIFE! Jag har bara en skitvecka, jag ska rycka upp mig men nu vet ni! Just därför blir vissa av mina inlägg "meningslösa". När jag får tillbaka min motivation lovar jag er PANG inlägg!

 

Känner precis likadant. Du tog orden ur munnen på mig!! Jag bara är liksom, gör det för att det är en rutin. Gör allt för att jag måste. Dagarna bara går och går och jag gör samma saker hela tiden..suck

Så är det att ha häst och att gå i skolan... Ingen rolig kombo.. Men det blir bättre hade samma svacka när jag började 1:an livet kändes piss. Men det är bara att gå på att igen, när du minst anar det kommer det vända. Och det bästa är när du gör något som "bryter" mönstret i vardagen så är det så sjuk känsla som kommer, typ lycka haha. Så kämpa på så vänder det snart. Jul och nyår är på g ju, något att se fram emot ;) rörigt
Inlägg hoppas du förstår :)

Jag dör bokstavligen om du slutar blogga :( Men jag förstår och jag vill inte att du ska "lida" eller vad jag ska säga....

Exakt så som du beskriver det kände jag när. Jag precis hade börjat 1an. Mitt ex va ett svin, mina tidigare bästa vänner hittade nya "bättre" vänner så vi började glida ifrån varandra, jag hade inte kommit in på skolan jag ville och jag tyckte inte att jag passade in i min klass. Jag bröt till och med ihop på mitt första mentorssamtal.
Just då var det inte alls roligt men nu i efterhand är det något jag kan skratta åt. Idag har jag i stortsett ingen kontakt men mina 2 tidigare bästavänner, men vad gör det? Efter lite tid hittade jag också nya "bättre" vänner i min nya klass. Och helt plötsligt var det roligt att gå till skolan. Mitt ex är säkert fortfarande ett svin, det vet jag inget om för jag följde min skolsystersråd "kasta inte pärlor åt svin" och sa upp kontakten med honom. Det ledde till att jag träffade världens bästa kille och i december i år har vi varit tsm i 2 år.
Vad jag ville säga med den här kommentaren är att även fast att käns tungt nu så blir det bättre, jag lovar! På ett eller annat sätt kommer det att bli bra.

Var tittar du på säsong 2&3 av PLL? Bästa serien ju!! :D

En stor styrke kram till dig <3

Det här var ett pang inlägg! Det känns som om många får en "Down" på hösten så du är inte ensam. Kämpa på tjejen, du är grym!

OMG! Precis så känner jag oxå! Skönt att man inte är ensam att känna så iaf.

Kraam!