Sist jag tävlade var superhelgen som var i juli(?) alltså var det ett bra tag sedan. Så ni kan inte förstå hur otroligt taggad jag är, jag vet hur många gånger jag sagt det men jag är verkligen supertaggad. Och jag har en otroligt bra känsla inför imorgon. Jag har lärt mig rida på ett helt annat sätt, det gör att allting blir mer snyggt, harmoniskt och mycket er flyt. Och om jag nu håller mig till detta (kan ju få hjärnsläpp ibland och rida som en kråka) så kommer jag troligtvis kunna satsa mer i omhoppningen, frågan är inte om vi kommer dit utan felfria ska vi vara. Där med basta! Vi har kunnat det innan så varför skulle det inte gå nu? Får inte heller glömma bort att rida lagom mycket på vattenmattan, vill inte ha ett stopp men vil inte heller ha en wild and crazy ponny efter. Det är så mycket att tänka på, men om jag nu lyckas så vet jag hur otroligt bra känsla jag kommer ha. Redan nu är känslan på topp. 
Chuck har varit på topenhumör hela dagen, inte surat en enda gång, stått snällt i transporten, varit hjälpsam, gått rakt på transporten och ja allt ihop har gått bra. Han är nog taggad på tävling han också! 

Det sista jag gör innan jag somnar är att kolla dessa tre klippen:

Första nollan i LA, känslan var underbar. Inte för att det gick bra, vilket det gjorde och inte gjorde. Vi hade inget bra flyt alls så just därför kollar jag om och om igen och pekar ut vad jag hade kunnat göra bättre. Men känslan att veta att vi kan klara det även om jag rider kasst den är underbar!

Här kollar jag på andra rundan som går i 1.10 alltså LA. För att få lite själförtroende, jag rider riktigt bra här, fram till sjuan. Eler det blev totalt missförstånd på sjuan och efter det red jag iväg honom, men innan. Hade vi fortsatt så tror jag att den ritten hade varit en utav våra bästa väldigt länge. Jag är vekrligen stolt över mig själv över den ritten (innan sjuan). Så denna filmen får mig verkligen peppad.

Sist men inte minst kollar jag på denna filmen:

Vissa vet nog redan varför jag kollar just denna filmen. Svaret är det att Bella har läänge varit min största förebild. Och jag har följt hela hennes och Beckis resa och när jag vet hur bra hon lyckats så känner jag att inget är omöjligt. Jag ser upp till henne något enormt och just därför ger denna filmen mig sådan energi.

Men nu måste jag faktiskt sova, sömn behövs för att jag ska kunna prestera. Så vi hörs imorgon, och är det någon bloggläsare på plats som fotar, glöm inte att fota mig! Jag länkar såklart om jag skulle lägga upp dom här ;) Och kom fram och prata vetja!