Det är jobbigt
Jag kände bara att nu MÅSTE jag få ur mig detta, jag går runt och bär på så mycket som aldrig kommer ut, och jag tror att om jag överhuvudtaget ska komma framåt, måste jag släppa på det.
Idag satt den, sedan i JULI förra året har jag inte ridit en enda nolla, inte EN ENDA. Finns någon enstaka i grunden men med fel i omhoppningen. Så idag satt den, jag blev dubbelnolla i LBn och fick även en tredjeplacering. Jag blev helt jäkla överlycklig. Jag fick tårar i ögonen av lycka, jag var såååå glad. Jag trodde för en sekund att nu fasen är det våran tur, det är NU det släpper. Det är nu vå får vara med och slåss om placeringarna, det är NU jag har chansen att faktiskt nå ett mål jag satt. En timme senare var allt krossat igen. Jag ville verkligen gå in och ha roligt på banan i LAn, jag tänkte inte ens på att jag skulle nolla, jag ville bara att det skulle vara roligt. Jag gick in och red de 4 första hinderna superbra och sen går allt i kras. Bommar föll och mitt tålamod var helt totalt slut.
Jag orkar inte mer nu, jag vill inte mer nu. Jag är så fruktansvärt nära på att ge upp nu, det är nästan läskigt hur nära det känns. För nu känns det som att jag har lagt hela min själv på denna ponnyn, jag har åkt på tävling efter tävling för att han ska få rutin. Jag har blivit så jädra mycket bättre i min ridning och jag ger vekrligen 110% för att vi ska lyckas. Men nu, jag svär nu tog det stopp på riktigt.
Hur många fina kommentarer jag får varje dag, hur många teorier vi har på hur vi ska gå vidare och hur många det än är som tror på mig så känns det som att vi inte kommer längre. Det är stopp här.
Flera av mina kompisar, som jag ser på nästan varje tävling, som rider för samma klubb som mig, kanske en annan klubb här i kalmar, andra personer jag vet vilka dom är. ALLA lyckas, men inte jag. Jag känner en som köpte sin ponny för ca ett halvår sedan och hon har nu en nolla kvar att sätta i LA, hon har startat 4 eller 5 LA med sin ponny.
Jag känner även en annan som haft sin ponny betydligt kortare tid än jag haft Chuck, kanske knappt ett år och hon har precis kvalat msvb. Jag ser de som åker på sina första tävlingar, debuterar LA på sin tävlingsdebut och går in och nollar. Jag är glad för deras skull, tycker det är superroligt för dom att det går bra. MEN jag jämför mig själv med andra, de som under kortare tid har kommit så mycket längre än mig. Jag blir ledsen, jag känner mig hopplös och skitdålig.
Jag vet att många av dessa har mer erfarenhet av tidigare ponnysar,tävlat mer än jag och allt vad det nu är, men det hjälper inte. Jag och Chuck har bivit riktigt tajta och jag har förändrat min ridning något enormt. Chuck har blivit starkare i sig själv och vi är ett team. Chuck är en ponny med en kapacitet och en vilja utöver det vanliga och jag vet att vi hade kunnat gå hela vägen. Jag VET att vi hade kunnat hoppa SM och allt va det nu va.
Men nu känner jag inte längre att chanserna finns. Vi har legat i 11 månader och hoppat LA, under dessa månader har jag satt en enda nolla. 11 MÅNADER!!! På denna tiden hinner en vanlig person, köpa häst, träna, debutera, klättra i klasserna, kvala, debutera osv.
Jag har tappat min motivation, jag hade ett mål och jag hade verkligen kunnat nå det, jag hade viljan och kunskapen. MEN det går helt enkelt inte. Och nu när jag insett att mycket av det jag kämpat för så länge inte kommer gå, då känns det så tråkigt. Jag är ingen tävlingsmänniska på det sättet, men jag vill alltid nå mina mål, och jag lever för att få tävla. Nu känns det bara tomt, ett hål i bröstet som att något saknas. Och det är något som saknas, jag vet bara inte vad.
Jag ville debutera MSV på ölandshoppet, det kan jag redan glömma för vi kommer aldrig hinna kvala tills dess.
Jag ville kvala msva detta året. Kommer aldrig gå.
Jag ville även tävla SM nästa år, mitt sista ponnyår. Redan struket.
Jag kan glömma alla mina mål och drömmar, kan glömma att vi ens någon dag kommer starta msvb. Jag kan ge upp nu, eller kämpa vidare utan någon framgång. Allting känns hopplöst nu, ALLT.
Så nära att ge upp, men jag ska ställa mig upp igen, torka tårarna, och försöka igen & igen & igen. Varesig jag kommer någonstans eller inte. Chuck är det bästa jag har och jag vill ge oss allt nu.
<3
åh men carro du kan inte ge upp sähär det gör ont att se dig så ledsen har följt dig och chuck från i stort sett den dag du köpte honom.
och sett vilken fantastisk ponny du har! han kanske inte överhoppar sig eller rundar sig och hoppar med rygg som en katt men han har hjärta! och med det kommer man långt!
idag hoppar jag och min ponny MsvB som C-ponny (han har tidigare varit D-ponny)
vi hoppade MsvB när han var D-ponny också alltså 120 vår nuvarande MsvA och nu kan vi inte rida våra 110 NOLLOR helt tvärstopp! skulle kvala in och rida SM i år.. så jag förstår in frustration och hur less man blir.
samma sak för er tror jag att hemma så har ni hoppat höga banor som ingenting!men det låser sig på tävling! jag tror att när väl er spärr släpper och ni får hoppa höjder så kommer chuckis att sväva fram! 110 är en skit höjd tro mig!
jag tror på dig och chuck! ge inte upp på honom spärren kommer att släppa
Har samma problem själv! Vi sätter aldrig nollor längre och jag börjar bli för rädd för att rida min häst för han kastar av mig. Ser dig och chuck som en förebild just för att min ponny och chuck påminner om varandra och samma mål osv. Dock stannar inte min häst utan han river -hela tiden. han stannade på hinder en gång under 2012 och jag trodde jag var världens lyckligaste för det fanns ingen bättre häst än honom men nu vet jag inte längre, grinar varje tävling för jag inte kan rida fram med andra hästar utan att han blir stressad. Framhoppningarna vågar jag inte gå in på.
Jag håller alltid tummarna för er och jag tror att ni fixar allt som vi vill klara. För det syns att Chuck ställer upp för dig. Han har viljan! Fortsätt att kämpa, någonstans kommer det vända för er också och jag tror att då kommer det vända ordentligt, då kommer ni klättra fort i klasserna. För de personer som kommer fort upp i klasserna på en gång kan det ta stopp lika fort. Du är duktig Carro kom ihåg det!
Ge inte upp Carro! Jag var också i Ljungby och tävlade och såg dig, du red så jädra bra! Jag vet precis hur det känns! Jag har heller aldrig liiite tur, jag tränar och tränar - lägger ner hela min själ varje dag på mina ponnysar men aldrig får jag något tillbaka på tävling. Min d-ponny, har jag utbildat själv med hjälp av mina tränare i dressyr och hoppning och det har verkligen gått upp och ner för oss. Vi var på träningsläger förra veckan och han gick SÅÅÅ bra! Han har gått som en gud i dressyren och på hoppträningarna. Men över en natt, bara vände det - BOKSTAVLIGEN. Han började helt plötsligt stegra väldigtväldigt högt och bocka och sparka bakut.. han gick som en klocka i tisdags och sen på onsdagen var han helt galen. Nu har han hållit på och stegrat och nu är jag så rädd att jag nästan inte vågar rida honom.. han stegrar så högt att han går över utan anledning och jag vet inte varför. Min tränare sa "du behöver bara komma över den här lilla pucken så kommer ni klättra i klasserna hur fort som helst". Men problemet är att det kommer nya stora trösklar HELA tiden, aldrig flyter det på. Kolla nu liksom, nu är jag så rädd att jag nästan inte vågar rida honom.. Han har sån sjuk kapacitet, han kliver över 1.20 som INGENTING, och han har en sån vilja. Men någonstans tar det stopp ändå. Jag är precis i din situation Carro, när man tränar och tränar men får ingenting tillbaks. Min kompis blev kvalad till MSVA på 1.5 månad ungefär, kul för henne verkligen, men det är lite svårt att låta bli att jämföra sig med andra. Jag känner mig kass, jag vill så mycket men det räcker inte. Ibland vill jag bara ge upp, men jag så länge du kämpar, ska jag kämpa! <3 Kom igen Carro, VI klarar det! Du förtjänar verkligen dom där nollorna till MSVB <3
Min d-ponny har haft problem med ryggen innan och han kanske har slått sig eller rullat sig på en sten i hagen men vi ska åka och kolla honom. För han brukar inte bete sig såhär, han har ALDRIG stegrat eller bockat innan, så varför skulle han börja nu? :( om han inte har ont, så vet jag verkligen inte hur jag ska lösa problemet, för först måste jag få tillbaka tilliten och självförtroendet mellan oss. Jag älskar honom så sjukt mycket, han har alltid funnits där svåra tider och jag hoppas verkligen att han blir bra. För han är bättre än någon annan häst vad jag och folk runt omkring mig någonsin har sett.
Hejsan, vilken trevlig blogg!
Har du hört talas om den relativt nya hästsporten TREC? Jag är en aktiv tävlingsryttare inom TREC och bloggar om det.
Vill du veta mer vad TREC är för någonting kan du kika på min blogg eller läsa detta inlägg: http://trec.blogg.se/2013/may/vad-ar-trec.html
Jag tävlade på Öland och såg dig flera gånger men vågade inte gå fram.. ångrar mig :( Men ja, det gick jätte bra hela helgen! Blev en felfri runda och som bonus blev det en placering, sen vägrade jag ut mig dock i andra klassen (halv-brunstigt sto..) Men andra dagen var jag felfri tills sjätte hindret där jag red en lite slarvig väg men resten gick riktigt bra! :)Det gick super för dig i första klassen va? Så kul för er, det är ni verkligen värda <3
Min d-ponny har varit hos veterinär och har blivit sprutad i ryggen, framkotan och bakknäet. Han hade en liten inflammation i ryggen som gjorde att han överbelastade högersidan. Just nu ska han gå korta promenader men på tisdag ska jag sitta upp och skritta lite på honom! :) Sen återbesök om 1½ vecka och sedan får vi se hur det blir. Hoppashoppas han blir bra nu, vill ju komma igång och kämpa vidare, nå vårat mål om sista nollan till MSVB.
