I am strong, but not THAT strong.
Men jag vet inte längre om det är värt det. När jag är nere på botten, en dag som denna. Jag känner en tung känsla i magen och vill helst av allt krypa in i ett hörn. DÅ är ni framme och ska klaga, då är det okej att trycka ner mig för det är då ni har chansen. När jag redan är som allra svagast.
Ikväll lämnar jag bloggen, troligtvis även imorgon. Förhoppningsvis låter jag även hästen vara ett tag för idag får ni mig verkligen att må dåligt. Men jag tänker inte låta mig själv falla ner i det där hålet igen och därför väljer jag att lämna bloggen för ett tag. Vi ses snart igen my lovers!
Nej sluta nu Carro! Okey jag kanske inte fattar hur jobbiga vissa är då jag aldrig varit med om det. Men du är så jävla duktig och du måste veta det. Chuck är INTE lätt och du kämpar och rider så jävla bra!! Fattar du inte det!!?? Du är min största förebild och jag har aldrig sett ett sånt coolt ekipage som ni!!
Komigen nu Carro, DU ÄR BÄST!!!!!
Fyfan vad jobbigt!
Fattar att alls känns verkligen meningslöst just nu och att du har känt så väldigt länge.. Jag hoppas verkligen att du hittar en bra lösning (eller ett bra sätt att tänka) så att du kan slappna av lite och verkligen kan njuta av ditt sista ponnyår!
Även om det kanske inte hjälper/tröstar dig nu när du läser det, men du har verkligen gjort ett bra jobb med Chuck! Du vet bäst hur jävla krånglig han kan vara så du ska vara jävligt stolt över att har fortsatt kämpa i 2 år och att du alltid har fått tillbaka motivationen !!! Även om det inte alltid funkar på tävlingarna, så tänk på allt annat ni hsr utvecklats på. (men jag fattar att det är väldigt frustrerande som tävlingsmänniska)..
Du har inte haft det lätt med dina ponnysar och det känns säkert inte bra att du lämnade tillbaka Dusty och kanske känner du ännu mer press nu pga det, men det ska du absolut inte göra. DU är så jävla duktig och jag beundrar verkligen ditt tålamod och hur du har kämpat!
<3
Åh förstår exakt hur det känns! För mig går det super på träningar och när jag rider hemma, allt sitter (inte alltid förståss) och ponnyn är super fin. Sen kommer vi ut på tävling och jag rider skit. Rider iväg henne på hindrena, sitter och flaxar där uppe för jag är så nervös. Eller inte nervös men pressad att jag vill att det ska få bra, en bra känsla och kanske placering! När man ser alla dom det alltid går bra för med ponnysar som ställer upp i alla lägen vill man bara gräva ner sig nånstans. Förra tävlingen grät jag när vi lastade för att åka hem. Stod och storbölade och på parkeringsplatsen bredvid stod vinnaren av klassen, klart det svider. Och det känns så himla bra på träning och man bygger upp förväntningar och sen bara skiter det sig på tävling och jag rider uselt. Vet exakt hur det känns! Tycker du är sjukt stark som inte ger upp! Du är jätte duktig, rider riktigt bra och Chuck är ju super fin! Du har gjort ett stort jobb med honom och tycker du ska vara så nöjd. Att hoppa 129 banor på träning hallå är inte det något? Att hoppa LA på tävling? Typ min dröm. Ge inte upp så gör inte jg det heller! <3
Ska stå 120 inte 129 haha! ;)
ta den tid du behöver! vi väntar :)
Svar: Det har du helt rätt i! Hoppas att vår sista tid blir bra tillsammans, han är verkligen en ponny på miljonen. Känns väldigt surt att vår tid skulle ta slut så snabbt, känns som vi inte hunnit med något :(
Är någon annan som skrivit svar men det var jag som skrev kommentaren... Blev nästan lite tårögd när jag såg ditt svar :) Tack! <3
Sv; jag tror nog du kan hitta en massa positiva saker om du försöker Carro! :)
Tror inte man kommer långt på smör, någonstans längs vägen börjar allt låta likadant och då får det inte lika stor påverkan som tidigare! ❤
du vet vad jag har sagt. Ge inte upp världens bästa. Bara ring eller skriv till mig om det är något. Loveu!
Caroline! Du är världens bästa bloggerska. Du är ärlig och uppriktig men optimistisk och ser alltid glädjen i allt. När man är en sån person kan det vara svårt när man inte ser glädjen. Man ser alltid lyckan nånstans men helt plötsligt gör man inte det längre? Det är förvirrande. Men jag LOVAR Caroline, att du kommer finna lycka igen. Kolla igenom din dator på bilder på C. Där har du lyckan. Precis där. Med spetsade öron. C kanske inte alltid är världens bästa ponny, för vi alla vet att alla ekipage har ups and downs. Även Chuck.
Som bloggerska så står du ut i mängden LÄTT. Du har en av bloggvärldens svåraste men häftigaste ponnysar. Och du klarar av honom. Sätt upp någon annan liten ryttare på honom så ser du att du kan rida Chuck sååå bra. Du är den enda bloggerskan som faktiskt lägger ut film på skitrundor på tävlingar, när du ramlar av osv.
Det är därför du är bäst.
Världens bästa Caroline!
Du är min förebild och du är den bästa! Chuck också ;)
DU KLARAR DET HÄR! <33 SNÄLLA SLUTA INTE BLOGGA
//Ditt största fan, Alva Nyström 13 år.
