Jag fick alltså detta som önskemål att skriva om min och C's historia och jag vill tacka dig! För det var en rejäl chock för mig att faktiskt gå igenom det på detta sätt. Jag tänker ofta tillbaka på våra prestationer, men detta var annorlunda.

Jag har verkligen glömt bort vilken resa vi har gjort. Vilken (förlåt ordvalet) förjävla resa vi gjort. För det är verkligen vad vi har gjort. Jag vill alltid gömma undan sanningen för er. Jag får ofta creed för att jag är så ärlig och skriver ut när det går dåligt men jag försöker ändå alltid gömma undan hur svår Chuck är. Jag har alltid tänkt att om jag säger att han är svår kommer folk tro att jag vill skryta och låta duktigare än jag är.

Men jag måste säga att jag tror inte någon förstår hur han är att rida. Får ofta höra att han ser stark ut, ser svår ut. Men jag tror inte dessa personer förstår. Han är ett helvete ibland, JA det är han. Jag har sett MÅNGA hästar och ponnyer i mitt liv, jag vet att många tror jag överdriver och att jag inte alls vet vad en svår ponny är. Men tro mig, jag har aldrig någonsin sett/suttit på en svårare häst.

Rent ridmässigt, ja. Klart finns det svårare att rida. Men Chuck är en ny häst varje dag. Det händer en gång på miljonen att han är densamma två dagar i rad. Man känner ALDRIG igen sig när man sätter sig på honom. Man måste rida på ett nytt sätt varje dag. Eftersom han är en så humörstark ponny. Han har humör som ett sto och vill han inte, då vill han inte. Han är rädd för ALLT och behöver mycket tillit till ryttaren. Han säger ifrån direkt om minsta lilla är fel. Han gör inte minsta lilla sandkorn av sig själv. Många av er tror nog att han hoppar hela tiden. Skulle jag släppa benen skulle han stanna på alla hinder. Det är så mcyket ni inte kan se, som ni inte kan ana. Jag gömmer detta för er och på sätt glömmer jag själv bort vad vi faktiskt gjort tillsammans. 

Jag kommer tacka denna ponnyn så otroligt mycket i framtiden, han har gjort mig till en bra ryttare. För även om det kan se dåligt ut så går det bra. Det är så det är med C. Shit, jag kan inte förklara. Ville bara få det ur mig. Släng på kommentarer om det ena och andra nu. Men innerst inne vet jag, bara JAG. 

Inga resultat eller prestationer kommer någonsin kunna mätas med någon annan. Jag kommer aldrig någonsin kunna jämföra mig rättvist med andra ryttare. Vi startar utifrån olika perspektiv. Istället för att nå mina mål kanske jag åtminstonde lärt mig en del på vägen.

Så galet flummigt inlägg. Ville bara säga, att ibland glömmer jag bort vad det är för ponny jag sitter på.

WE MADE IT ALL THIS WAY




Den dagen jag kommer behöva lämna ifrån mig denna ponnyn, den dagen, oj. Jag kan inte ens tänka på det.