Det har kommit in en hel del kommentarer om att min gamla ponny är till salu. Visst är det gulligt av er att berätta men det är något som tar emot när jag tänker på honom. Han har legat uppe på annons ett tag nu, annonsen uppdateras ibland men inget händer.
Jag trodde faktiskt, att den dagen jag fick meddelandet av hans ägare att han skulle säljas - jag trodde det skulle gå fort. Han är en ponny man fastnar för direkt, man vill ha honom. Men han såldes inte så snabbt som jag trodde och är ännu inte såld. Jag erkänner att jag kollar på hans annons minst en gång varje dag och tänker, vad hade hänt om jag behöll honom?
Det gör ONT, jag känner mig som en kass människa när jag tänker tillbaka på honom. Min prins♥..

Jag säger hela tiden till mig själv, att jag har det bättre nu, jag har Chuck. Och jag erkänner - JAG vill ha Chuck mer än Dusty. Men det är för att jag mår bättre utav det.
Frågan är bara, om jag hade gett denna ponnyn flera chanser, så kanske han hade mått bättre? Kanske hade han fått chansen att leva hos mig. Jag vet inte och kommer aldrig få veta. Det är där skon klämmer. Vad hade vi varit OM jag hade behöllt honom..

Hade jag haft pengar hade jag inte tvekat - inte en sekund. Kanske är du min någon gång i framtiden. Tills dess hoppas jag han hamnar på ett bra ställe!

Foto: almasfoton.blogg.se