Bett, energi och samarbete
För visst hör man och läser man ofta att man alltid ska sträva efter att rida på ett så mildt bett så möjligt, att få hästen så lydig som möjligt. Det är i alla fall något jag ofta hör och jag tycker det är ett jättebra mål som alla borde ha i bakhuvudet hela tiden. Men på rätt sätt.. Har man en pigg häst så beror det ofta på att det är hästens personlighet. Inte ska man väl ta bort denna energin som hästen sprider? Vill man ha en jättelydig och lugn häst, kanske bör man leta efter en annan häst? För jag tycker att i alla fall, till 100% ska man låta hästen vara sig själv.
Såklart kan man inte låta hästen attackera varenda hinder och springa runt som en galning. Men det gäller att hitta ett mellanting. Använd hästens energi på rätt sätt, lär dig jobba med energin istället för att försöka ta bort den. Lär dig få en härlig och jämn galopp runt hela banan och spänstiga språng istället för att ta och ta och ta tills hästen inte har någon energi kvar att ta av. Det kanske låter lustigt i era öron, men tro mig. Jag har sett folk som tar bort hästens livsglädje på detta sättet.
När vi köpte Chuck red jag honom på tredelat tränsbett, både hoppning och dressyr och det funkade super. Vi tävlade på det bettet och hade inga problem alls. Visst var han pigg och kunde tända till men aldrig så att jag inte kunde hålla honom. I detta stadiet hoppade vi LC och LB men det var inte mer än så. För att vi skulle kunna klättra i klasserna behövde Chuck sätta muskler & bli lydigare. Vi tränade och tränade och vi blev bättre, Chuck lyssnade bättre på bommar och småhinder, väntade på mig och hade byggt upp en hel del muskler. Samtidigt som detta hände började han bli värre på större hinder och på tävlingar. Jag kunde inte hålla honom. Först undrade jag varför, vi hade ju kommit så långt med lydnaden? Men det var ju inte så konstigt. Han hade satt mer muskler = mer ork. Och ni vet själva att ni blir starkare och får mer ork ju mer ni tränar. Så är det även med djur. Så vi fick betsla upp. Idag rider jag honom på pelhambett(inte just nu pga sår i munnen).
Grejen är att i dessa lägen kan man välja att gå rätt och man kan välja att gå fel. Hade jag vägrat att betsla upp hade jag fått sitta och slita i honom för att ens få kontroll och eftersom det i slutänden inte håller hade jag antagligen försökt "lugna ner" honom/ta bort hans glädje. Genom att bestraffa honom varje gång han stack mot ett hinder eller var för pigg hade han lugnat ner sig. Men för vems skull? Istället valde jag att betsla upp, helt enkelt för att kunna samla in hans energi och jobba med den istället för att låta honom explodera. Jag kan hålla honom i en energisk med ändå jämn galopp och få fina språng samtidigt som Chuck tycker det är roligt och har en jäkla energi kvar.
Jag kommer antagligen aldrig kunna tävla honom på ett tredelat tränsbett igen vilket iofs är lite synd då jag gärna hade velat det. Men samtidigt vill jag göra det som funkar bäst för oss och inte utsätta oss för dumma ideér bara för att jag vill rida på ett vanligt bett. Vi kommer testa lite mildare bett när jag kan rida på bett igen, men om det inte funkar går vi till pelham igen. Inte för att Chuck är olydig, utan helt enkelt för att han älskar att hoppa och behöver ett lita skarpare bett för att det ska funka.
Otroligt oklart inlägg, hoppas ni förstår min tanke.
Förstår helt din tanke, det är fruktansvärt sorgligt att se hästar som helt tappat viljan och lyckan i ridningen. Men jag kan inte hålla med om att du måste välja mellan att plocka bort hästens glädje och betsla upp. Är hästen tillräckligt lydig ska den inte rusa iväg mot hindrena, den ska lyssna på ryttarens hjälper. Är det så att hästen inte gör det - då är den inte tillräckligt lydig. Absolut är det bättre att betsla upp och få mer kontroll istället för att sitta och slita och dra med ett tredelat bett, men det bästa är att gå hem och öva öva öva lydnad. Så att hästen kan vara hur pigg den än är, tända till på hindrena men ändå hålla sig för ryttarens hjälper, DÅ får du riktigt tryck i galoppen kan jag lova! Ett bra exempel är Bella Becki tillexempel. Hon reds på skarpt bett med hävstång och kedja när hon kom, drog runt och var just det, olydig. Några år senare tävlade hon SM på ett tredelat tränsbett och Becki vart fortfarande lika lycklig och full med glädje. Skillnaden? LYDNAD! :)
SÅÅ bra skrivet! Håller verkligen med i allt du säger!
Håller helt med första kommentaren :)
Håller helt med första kommentaren :)
Egentligen tycker jag inte så mycket om bett, men håller med dig. Jag känner lite så att det beror helt på hur man rider. Ett tredelat bett kan i princip vara skarpare än ett pelham beroende på vem som rider på det & hur hästen beter sig.
Så himla fina bilder!
Ja, du känner säkert din häst bättre än vad jag gör och jag tycker inte du gjorde något fel som betsla upp! Det är bara kul att diskutera och höra andras åsikter och som du säger så har det nog mycket att göra med vilken häst man sitter på. Dessutom är det inte så ovanligt att hästarna tänder till och blir ännu hetare på tävling. Och sen är det ju så att det är handen som avgör hur skarpt bettet är, faktiskt. :)
Förstår vad du menar men ett tips är att ha två bett ett vanligt som du använder när du rider deessyr.
Och pelhalm när du hoppar. Det hade jag på min ponny men
Sen tog någon det vanliga då jag har ridit på pelhalmet.
Förstår din tanke, men håller inte riktigt med överallt..
Om han stack på högre höjder tkr jag att då ska man öva på högre höjder(även fast det blir svårare att göra det ofta eftersom att det sliter mer)-få han lugn och samlad där. För om det är vid dom högre höjderna han taggar för mkt, vrf då träna på de höjder/miljöer där han e lugn? Menar alltså att det inte stod mellan att bettsla upp elr slita och dra, istället kan man träna mer med själva kroppsspråket när man rider, och få honom kanske lite mer lyhörd?
Sen från tredelat till pelham... vet ju inte om det var så situationen va, men om den va så tkr jag att det var lite fel. Pelham är ju ett av de starkaste betten och en ENORM skillnad mot vanligt tredelat...
En häst kan väl oxå vara lugn, men även tagga till? Asså man ska ju ALDRIG bestraffa en häst för hur den är, håller fullständigt med, men man kan ju oxå lära sig att rida (menar absolut inte att du inte kan) en het häst lugn, alltså få den lugn och sedan hämta taggningen när det behövs, om du förstår vad jag menar ;)
Super bra skrivet :)
